Här kommer en artikel som jag hittade i mina gömmor under en av mina perioder av städiver som drabbar mig då och då. Städning är ett bra sätt i de perioder då jag lider av förvirring eller okoncentration. När jag städat färdigt så är jag nöjd och koncentrationen har återvänt. Var den nu höll hus.

Det fanns en sak jag redan från början var bra på i skolan och det var välskrivning. Jag skrev dessutom med vänster hand vilket man inte fick göra på den tiden. Min fröken i första och andra klass hette Ingrid Brännström och var en fantastisk fröken. Hon vägrade att ändra min skrivhand för jag skrev så vackert. Min mor berättade strax innan jul att fröken hade tackat henne för att hon tillsammans med fröken stod på sig för att jag skulle fortsätta skriva med vänster hand.

Men det jag inte visste då var att min fröken skrev kåserier under synonymen ”Barbara” och hon hade skrivit ett litet kåseri om en händelse som handlade om mig från första klass. Jag skulle hjälpa en klasskamrat att lära sig skriva som den snälle gosse jag var. Vi hade tagit en krita för fröken och skrev på överlärarens cykelställ i trä som stod utanför rektorsexpeditionen.

Jag fick reda på att hon skrev dessa kåserier ca 10 år efter jag slutat skolan. Hon hade träffat min mormor och bett henne att ta med mig och hälsa på henne. En dag så besökte min mormor och jag henne i hennes hem och drack kaffe och åt sju sorters kakor. Hon förhörde sig noga hur det gick för mig. Når vi skulle gå så ville fröken att jag skulle skriva i hennes gästbok. Det var en magisk och känsloladdad stund när jag skrev och tackade för en trevligt möte och ett minne för livet med den skrivstil fröken lärt mig de första åren i skolan. Jag kände mig nöjd. Jag hade levt upp till det lilla a jag fick i betyg av fröken Brännström i andra klass. När jag skrivit färdigt visade hon mig nedanstående artikel och jag fick den av henne som ett minne av henne.

Här kommer artikeln. Dubbelklicka med musen på artikeln så förstoras den.

Dubbelklicka på artikeln för större bild

Scan0001