Ursäkta den något röriga inledningen. Lite kaka på kaka så att säga. Jag kommer justera den när jag lärt mig hur programmet fungerar.

Nytt sen sist

(   )

Innehåll på sidan
  • BehandlarrollenPingvin
  • Öppenvårdens start och utveckling
  • Min behandlarroll
  • Färdig plan hur man behandlar missbruk
  • Vad är en behandlare?
  • Några tips och råd
  • Kan alla bli behandlare?
  • Behandlarens/handläggarens uppgift
  • Det viktigaste … bemötandet
  • Drivande filosofier
  • Behandling eller utbildning?
  • Individkategorier
  • Behandlingsfaser
  • Samverkan mellan olika personalgrupper internt och externt
  • Syfte och mål med insatsen
  • Förberedelse inför ett möte
  • Behandlaren/handläggares (övrig personal) egna känslor, tillstånd och agerande
  • Behandlaren/Handläggarens motivation och synsätt
  • Individens beteende och överlevnadsstrategier
  • Mediciner och motivation
  • Tillståndsbunden inlärning
  • Hjärnan och kroppen
  • Psykologiska blockeringar
  • Hinder för förändring
  • Möta personen i dennes mentala karta
  • Var ska mötet ske?
  • Ansvar?
  • Metoder som har testats
  • Framtiden

 

Behandlarrollen

Öppenvårdens start och utveckling

I slutet av 70 och början av 80-talet startade de första öppenvårdsmottagningarna i Jönköpings län. Samordningen och träffar mellan mottagningarna på 80 talet leddes initialt av personal från dåvarande Länsstyrelsen.

I Eksjö startade SMM aug 83. Mottagningen tillkom efter diskussioner mellan landstinget och kommunen i början av 80 talet. Syftet var att avlasta akutmottagningen och ge kommunen ett redskap att behandla personer med alkoholproblem. Mottagningarna på den tiden var oftast bemannade med läkare, sjuksköterskor och någon behandlingsassistent. Så var också fallet i Eksjö. Behandlingen bestod till största delen av medicin. Det var exempelvis främst sömnmedicinerna Propavan, Theralen och den då populära Nitrazipam. För oro och ångest var det exempelvis Esucos, Tranxilen, Sobril. De två sista är beroende framkallande. Även Burunil, Haldol och Fluanxol användes. Medicinskt ansvarig de första åren på mottagningen var överläkare från psykiatrin. Sedan tog Vårdcentralen över.

Därför var det något häpnadsväckande när alla mottagningar var samlade för en gemensam utbildning 84 och SMB i Tranås deklarerar att de ska sluta med mediciner. De skulle satsa på samtal och beteendeförändringar istället. Det blev ett något tumultartad diskussion. De flesta var överens om att det skulle ju inte fungera. Vad skulle man erbjuda för behandling då? Det säger ganska mycket om den kunskap man hade då. Frågan är om det är någon skillnad idag?

Men Tranås hade rätt. Behandlingen med mediciner fungerade dåligt. Det blev få positiva resultat. Snarare förstärkte man generellt missbruket med medicinbehandlingen. Till saken hör att Tranås skilde sig från de andra mottagningarna genom att de var bemannade med två socionomer och en sjuksköterska. I Nässjö delades ut så mycket mediciner att man var tvungen att stänga mottagningen och starta om på nytt (Rådgivningsbyrån) några år senare.

Kommer mer

Min behandlarroll

Jag har ca 35 års erfarenheter och upplevelser av att ha varit behandlare och terapeut inom socialtjänsten och missbruksvården.

Jag har jobbat sedan slutet av 60 talet med ungdomar både som scoutledare, övervakare, fritidsledare, föreståndare och fältare och sedan 83 som behandlare, alkoholterapeut, utbildare och förändringscoach för vuxna. Jag har dessutom levt med missbruk i miljön runt mig nästan hela livet.

Jag har integrerat en enorm kunskap och praktisk erfarenhet om beroendeproblematik, missbruksvård, ångestproblematik  och  framförallt hur man kan åtgärda och förändra detta. Jag har varit nyfiken på vad och hur och vågat testa nya kunskaper praktiskt vilket har utvecklat mig själv, behandlingsmetoder och utbildningar för personer med missbruk, beroendeproblem och psykisk ohälsa, men även för personlig utveckling. Kunskaper som jag gärna delar med mig när det finns ett seriöst intresse.

Mina erfarenheter som behandlare har jag framförallt förvärvat genom att jag har skapat, startat upp och bedrivit verksamhet med kommunalt boendestöd för missbrukare i Eksjö 84-87. Uppdraget innehöll ansvar för den fysiska miljön av 14 lägenheter i ett kategoriboende och 10 övergångsbostäder i socialens regi. Skapa aktiviteter för på den tiden det sk a-laget i form av fritid, sysselsättning (arbete) och rehabilitering.

Jag har startat fyra kommunala öppenvårdsmottagningar (83, 90, 95, 08) och varit föreståndare och samordnare på tre av dem. Jag har självständigt bedrivit behandling med 12 steg programmet med uppföljning mellan 89-99 både för missbrukare, anhöriga och barn. Jag har skapat och handlett intensivkurser och utbildningar på internat för missbrukare och personer med psykisk obalans 99-2016.  Jag har skapat och utvecklat utbildningar för olika behov och nivåer. Grund, förstärkning, fördjupning och utvecklingskurser (se behandling). En av de roligaste och mest spännande saker jag har gjort är de specifika experimentgrupper (testa och utveckla nya metoder) jag hade under ca 10 år. Dessa grupper har både för mig och deltagarna varit ett positivt, utvecklande och roligt arbete. Har också varit handledare för socialtjänstens olika avdelningar under några år.

Svårigheterna jag mött genom åren inom den sociala sektorn har ofta varit att hitta likasinnade personer som vill och vågat föra utvecklingen framåt. Socialtjänsten tillhör ju inte de mest kreativa organisationerna. Därmed inte sagt att det inte finns kreativa personer inom organisationen. Men själva organisationen är inte speciellt kreativ. Det har funnits ett fåtal personer som hade förmågan, engagemanget, kunskapen, modet och som stack ut som jag minns med särskild glädje. Dessa personer har betytt mycket för utvecklingen i Eksjö men framförallt i Nässjö.

Några verksamheter och personer som är värda att nämnas är lösningsprojektet i Nässjö tillsammans med Torbjörn och Thorbjörn. Ett unikt projekt som rönte stort intresse från olika delar av landet. Här jobbades det med teamarbete, envägsglas och videokamrer. Här ingick utbildning till personalen på socialbyrån i Nässjö och handledning. Ett projekt med höga ambitioner. I anslutning till projektet startade Centret för lösningsinriktat arbetssätt. En mottagning med lösningsinriktad terapi. Skulle Nässjö skulle bli den första lösningsinriktade kommunen i landet? En rolig och utvecklande tid.

Lasse, en fantastisk, kunnig och flexibel person som jag startade de första intensivkurserna med. Henrik en fd sjökapten och teolog som gjorde ett fantastik insats för Nässjö i det dolda. Enhetschef Alf Håkansson som gav mig tydligt ansvar för behandlingen på Rådgivningsbyrån i Nässjö och läkaren Lennart Spång som med sin kunskap inom området bidrog och alltid backade upp. Det är människor som bidrog och gjorde skillnad.

Andra människor som har betytt något för min personliga utveckling inom det sociala och på så vis också för utvecklingen i kommunen är de båda cheferna i Eksjö Sven Alhstedt och Leif Lagerkvist som trodde på mig och lät mig utveckla verksamheten efter egna ideer. Kalle Josefsson som var som en mentor för mig och alltid peppade mig. Sofia från sista vändan i Eksjö. En inspirerande, ansvarsfull, lojal och begåvad kvinna som alltid är lyhörd för nya kunskaper och hur man förvandlar dessa i praktisk handling.

Till dessa specifika personer hör ju också framförallt min fantastiska och modiga sambo som alltid varit positiv och bidragit med sin oerhörda kunskap och alltid ställt upp för mig.

Okunskap, rädsla, skepsis, uppgivenhet, rykten, skvaller, avundsjuka, hån och makt är andra ingredienser man möter inom socialtjänsten och delar av sjukvården när man försöker utveckla och förnya. Utveckling och förnyelse innebär ju att lämna trygghetszoner och ge sig ut i det okända och det väcker och skapar både rädsla och prestige. Det är viktigt att nya metoder och arbetssätt testas men även att de granskas och utvärderas noggrant men med respekt.

NLP/EFT modellen är utvärderad 7  gånger med externa utvärderare. Första gången 95 på Rådgivningsbyrån i Nässjö. Tre olika grupper utvärderades. Det positiva resultatet föranledde att vi fick en ny tjänst på Rådgivningsbyrån. Verksamheten utvärderades ytterligare två gånger i Nässjö i slutet av 90 talet. Internatkursen har utvärderats som en del av en magisterexamen 2003. Inför starten av Sofieholmsgruppen 2008 gjordes ytterligare en utvärdering av extern utvärderare. Den även varit föremål för en Brukarrevision av missbruk och beroendevård i Jönköpings län av Linneuniversitetet 2011. Även lösningsprojektet UR 95 är utvärderat. Projektet och resultatet av den utvärderingen föranledde intresse från olika delar av landet. Det finns dessutom personliga utvärderingar från alla som deltagit i kursverksamheten.

För att undvika missförstånd vad jag menar med att ”jag har startat” så har de tre sista öppenvårdsmottagningar (Rådgivningsbyrån, LösningsCentret och Sofieholmsgruppen) byggts upp kring NLP/EFT modellen som behandlingsinnehåll och mig som föreståndare och samordnare.

Jag har punktat upp olika teman från olika områden ifrån behandlingsarbetet. Jag kommer fokusera på och utveckla dessa punkter allt eftersom jag har tid. Vissa delar som jag skriver här är självklara saker kan det tyckas och ofta får jag svaret att det vet vi redan och det kan vi. Det är inte det jag sett och upplevt. Jag blir alltid så fascinerad av all den teoretiska kunskap som finns men samtidigt den okunskap hur man använder kunskapen i praktiken. Det finns en oerhörd stor okunskap om behandling av missbruk och beroendeproblematik men även det många gånger respektlösa och okunniga bemötande för människor som söker hjälp inom socialtjänsten. I teorin vet vi det mesta men det ska utföras i praktiken också. Det har jag gjort. Det enklaste sättet att kolla detta är att ärligt titta på resultatet av arbetet som utförs. Det är skillnad att läsa om sex och att utföra det, om man säger så ….

Jag skriver ibland spontant för att jag tycker det är roligt utan att alltid analysera och det blir det det blir. Ibland kan det låta och uppfattas att jag är negativ och kritisk. Mitt syfte är att dels tydliggöra alternativ till saker som inte fungerar så att man kan kan göra förändringar och utveckla verksamheten och förstärka det positiva och det som fungerar. Det här är en bransch som det finns stark rädsla att säga vad man tycker. Det har inte skett några större förändringar genom åren. Det har snarare blivit sämre. Det tas inte tillräckligt med ansvar för detta vilket påverkar vår arbetsmiljö och vår skattesedel negativt. Om man upprepar ett beteende så får man samma resultat och det gäller positivt som negativ beteende. Jag kommer justera och göra förändringar och förbättringar  i texten efterhand.

Varför blir man behandlare?

Vad är det som avgör om jag blir exempelvis svetsare, sjukvårdare, politiker eller socionom? Det tror jag till stor del beror på personlighet, igenkänning och ett arv (socialt) för många människor. Det är på så sätt naturligt. Jag kände under alla år i industrin att jag var på fel plats. När jag började inom sociala sektorn så var det som jag kom hem.

Varför blev jag behandlare?

Jag hade väldigt tidigt det tänket och intresset och fick så småningom möjligheten att praktisera detta. Jag hade under flera år tänkt och fantiserat om att få ha ett yrke där jag jobbade med människor med sk problem. Det fascinerade mig och var min drivkraft. Under denna tänkandets tid jobbade jag inom industrin som försörjning. Jag tog under denna tid uppdrag som övervakare både inom kriminalvården och socialtjänsten. Det var så nära jag kom detta yrke förutom i fantasin.

Färdig plan hur man man rehabiliterar missbrukare

När jag jobbade med vissa automatiska delar inom industrin (de skötte sig själva) så använde jag tiden till att fantisera hur jag jobbade ex med missbrukare. Jag skapade mentalt i tankarna strategier, aktiviteter och planer för hur det skulle gå till och som jag skrev ner. I slutet av 70 talet hade jag en färdig plan för hur man skulle rehabilitera människor med missbruksproblem. Nu saknades bara verkligheten.

Jag hade säkerligen klivit in i det här yrket många år tidigare om jag inte hade haft en överdriven respekt (okunskap) för det akademiska systemet och akademiskt utbildade människor. Jag trodde att människor som gick på universitetet lärde sig och kunde allt inom detta yrket så det var ingen ide att försöka. Men så var det ju inte. Långt därifrån. De kunde en massa teoretiskt (pratande) och hur man gjorde utredningar men många gånger mycket litet praktiskt. Det var lite av en chock att upptäcka detta samtidigt en lättnad därför jag förstod att kunskap var inget som man bara lärde sig på universitetet. Böckerna kan inte ersätta praktiskt kunnande. Speciellt inte när det gäller yrken där man ska samarbeta med människor. Böckerna var ett komplement. Jag insåg också att det var skillnad på kunskap och kompetens. Kunskap ska ju genomföras i praktiken också för att bli ett resultat och kompetens.

Jag satt på läktaren under många år och studerade spelet på plan. Ofta var spelet tråkigt och det var hål i försvarslinjerna om man säger så. Man ser saker från läktaren  som man inte ser när man är på planen. Och det är också mycket lätt att ha synpunkter när man inte behöver ta ansvar själv. Så det var ju upp till bevis och är så fortfarande. Det enda mätbara egentligen är resultatet och feedbacken från människor.

Hur började det?

Men mitt intåg i den sociala sektorn började med att jag en dag stod och grävde potatis till midsommar i mitt lilla potatisland när socialnämndens ordförande kom och frågade hur jag hade det med jobb just nu. Jag upplyste honom om att jag hade ett vikariat på fritidsförvaltningen som föreståndare just för tillfället. Plötsligt frågade han ”skulle du vilja jobba på socialbyrån som behandlingsassistent Jan” För en kort stund så kändes det overkligt, tiden liksom stannade av. ’Det tog en stund innan jag fattat innebörden i det han sa. Men sen … en dröm och en längtan blev sann och jag hörde mig långt borta själv säga ”jaaa självklart”

Jag blev mao handplockad av personer som visste vad de gjorde. Det kan vara värt en egen analys vad det var de såg i mig vid ett annat tillfälle. Från den dagen aktiverades åratal av tankar, fantasier, läktarstudier, planer och strategier om hur man skulle hantera och åtgärda missbruksproblem med betoning på åtgärda. Det var som att trycka på en knapp. Jag gick som in i en annan identitet. Jag gick från fabriksarbetare till behandlare över en natt skulle man kunna säga.Det här är som sagan om den fula ankungen. Jag blommade ut till fullo när jag vattnades och gödslades rätt. Med facit i hand av resultatet har det ju visat sig att dessa herrar som anställde mig gjorde en riktig och mycket lönsam bedömning.

Jobbet då bestod av att ha kontakter med missbrukare i kategoriboendet på Grenadjärgatan och socialens 10 kontraktslägenheter ute i bostadsbeståndet. Kontakter med behandlingshem och som kommunens representant starta upp Socialmedicinska mottagningen tillsammans med Astrid en duktig psyksjuksköterska. I jobbet ingick också ingick också att vara deltidsfältare för ungdomar oftast tillsammans med skolkuratorn Bosse Malmborg som också är en person som minns med oerhörd stor respekt och glädje. En riktig vän, en yrkeskunnig och sann socialarbetare.

Vad är en behandlare?
Vilken kompetens och vilka egenskaper krävs?

Naturligtvis rekommenderar jag någon form av grundutbildning från högskola eller liknande som grund. Men högskolan har inte monopol på litteratur och teorier. Men jag tror också att det behövs specifika kunskaper och personliga egenskaper som är mer framträdande för just behandlingsarbete.

1. Självrespekt som bottnar i att du inte är fast i ditt eget medberoende. Medberoende kan vara dörren in till behandlarrollen då det är en av anledningarna och orsaken till att många söker sig in till denna typ av yrken och utbildningar. Till att börja med ”utnyttjar” man personer man träffar och får sina egna behov tillgodosedda, delvis omedvetet. Det känns bra att prata med människor. Men det är viktigt att upptäcka detta och frigöra sig från det egna behovet i rollen som behandlare. Annars är du ingen bra behandlare.

2. Respekt för andra

Det innebär att tro på personen och förmedla den tron till personen. Att aldrig tvivla på personen. Att respektera personens sätt att lösa problem. Att få personen att känna att det finns möjligheter oavsett situationen och tidigare referenser och ge feedback på ett respektfullt och utvecklande sätt. Att förmedla kunskap som ger personen möjligheter att göra förändringar utifrån sina behov och mål. Att vara vägvisare.

3. Social kompetens

Handlar om att vara flexibel, vara nyfiken på och se människor och på ett respektfullt och lättfattligt sätt kommunicera med kunskap och humor där personen befinner sig och få personen att känna sig bekväm mentalt.

4. Engagemang

Engagemang handlar mycket om att vara fokuserad, lyssnande och handlingskraftig och tro på personens egen förmåga och förmedla den tron till personen. Det är en oerhört viktig del i personens utveckling. I alla utvärderingar som gjorts av min verksamhet framkommer det ofta betydelsen och vikten av att jag trodde på personen och dennes förmåga. Mitt engagemang gjorde att personen ville lyckas. Det är viktigt att ha ett stort engagemang med respekt. Personen ska känna att du är engagerad men ansvaret ska vara personens eget. Det är respekt.

5. Kunskap

Det är naturligtvis viktigt med kunskap. Men frågan är vilken kunskap som är mest lämpad för dylika jobb. Människor som har levt ett tag har en grundkunskap i form av tidigare utbildningar och livserfarenheter som är användbar och jämförbar med de behandlare/handläggare de möter. Det jag har haft mest nytta av i mitt behandlingsarbete är min arbetslivserfarenhet och mötet med människor i verkligheten. Det kan jag inte läsa mig till. Till detta behövs också specifik kunskap om ämnet. Och det behövs framförallt kunskap om dig själv. Du behöver hantera dina egna tillstånd och blockeringar. Man behöver också hålla sig ajour med ny kunskap konstant.

6. Flexibilitet

Flexibilitet är praktikens moder (kan man säga så?). Det är det som är fördelen med NLP/EFT modellen. Det finns inget som inte är provat och utvärderat. Det så kallade smörgåsbordet tillsammans med människors erfarenheter i verkligheten utgör flexibiliteten i detta fall. Det är en skön känsla som behandlare att det alltid finns verktyg till hands oavsett situation och symptom.

7. Humor

Psykologen Klas Grevelius sa på en föreläsning om modellering att ett terapisamtal utan ett leende är inget bra samtal. Terapi får vara roligt med respekt. Humorn är en av de viktigaste ingredienser i behandlingsarbete.

8. Konsten att mötas i personens mentala karta

Det viktigaste initialt.

Några tips och råd för att få behandling att fungera

Eget tillstånd: För att möta och leda en annan människa behöver du vara i ett resurstillstånd. Alltså regel 1. Hantera först ditt eget tillstånd.

Möte i kartan: För att ett samtal ska fungera bra behöver du möta personen i dennes mentala, kognitiva och andliga karta. Regel 2.

Lyssna aktivt: För att möta personen i dennes karta behöver du lyssna aktivt och vara i ett koncentrerat resurstillstånd. Det är dessutom gratis handledning. Regel 3.

Alla har resurser: Tänk positivt om den andre. Regel 4.

Eget ansvar: Låta personen själv ta ansvar för sin förändring och utveckling. Regel 5.

Äga sin förändring: Personen själv ska utföra jobbet. Du ät bara förmedlare av kunskap och vägvisare. Regel 6.

Jobba i nuet mot framtiden: Det förflutna är inte här nu. Du lever nu. Det händer nu. Men du ska leva i framtiden. så hur vill du att din framtid ska se ut och vad behöver du för resurser i nuet för att komma dit du vill? Regel 7.

Mål: Alltid jobba mot ett mål både på kort och lång sikt. Det ska vara personens egna mål. Du kan ha mål hur du vill agera och vad resultatet ska bli. Regel 8.

Flexibilitet: Ju mer flexibel, ju bredare verksamhet och bättre resultat. Ju mer du kan lära ut till personen ju flexiblare blir densamme. Regel 9.

Hantera sug, ångest och motstånd: Man ska aldrig mot motstånd, ångest och rädsla. Tillståndet först. Hjälp personen ur känslan först.Ett bra tillfälle att lära ut tekniker hur man kan hantera olika former av känslor och tillstånd. Regel 10.

Humor: Rätt balanserad humor är mycket läkande och befriande i ett terapisamtal. Regel 11.

Lutas dig tillbaka när du vet lösningen till människors problem. Regel 12.

Kan alla bli behandlare?

Nej. Det finns alltför många människor som jobbar i den här branschen som inte skulle vara där. Vad beror det på? Medberoende behandlare? Okunniga chefer? Okunniga politiker (kappvändare)? Strukturen inom den egna organisationen? Ekonomi? Undermålig utbildning på våra (hög)skolor? Jag ringde ett par högskolor och frågade om detta. Svaret blev att det var inte deras ansvar att se om personerna passade att jobba som socialarbete eller behandlare. De förmedlade utbildning. En annan skola jag ringde svarade att de bara utbildade människor teoretiskt. Det är naturligtvis en brist svarade en högt uppsatt tjänsteman men det är så det är oavsett vad du och jag tycker Jan. En tredje skola pratade om vikten att fylla ut elevkvoten för att få statliga bidrag och då kunde man inte vara så nogräknad.

Idag ställs höga krav på utbildning men nästan inga krav på kompetens  som förmågan att möta människor, engagemang, människosyn, eget ansvar, medberoende, kunskap etc. Vem kontrollerar detta. Jag har till min stora besvikelse aldrig blivit kontrollerad att jag haft den kompetens jag påstått att jag haft varken av arbetsgivaren eller av socialstyrelsen vilket jag alltid tyckt varit märkligt. Däremot har jag blivit kritiserad både verbalt, i massmedia och på nätet. Men det är aldrig något som frågat mig. De har bara varit intresserade av mina betyg och vilken skolgång jag haft. Eller har man hakat upp sig på ordet NLP etc. Att vara behandlare handlar till stor del om personlig lämplighet plus den kunskap (flexibilitet) som behövs för att utföra yrket. Man kan fråga sig vem som vet detta bäst?

 

Vad är skillnaden mellan behandling och coaching?

Kort sagt. Det ena är åtgärdande och den andre är att vara vägvisare.

 

Min behandlarkarriär
Scouterna var starten till min roll som behandlare

Min karriär som behandlare eller coach började officiellt sommaren 1983 då jag anställdes på socialbyrån i Eksjö att jobba med missbruk och dess utövare. I anställningen ingick att vara kommunens representant som behandlare på Socialmedicinska öppenvårdsmottagningen som öppnade 15 augusti detta året.

Men började det verkligen där egentligen?  Jag fungerade som en amatörkurator redan på 60 och 70 talet. Jag hade lätt att lyssna på andra människor. Jag kompenserade min egen blyghet med att kliva in i rollen som någon slags kurator eller amatörpsykolog utan att jag själv var medveten om detta.

När jag funderade över vad som utmärkte mig som behandlare i starten så var det just min förmåga att lyssna på människor, anpassa mig till deras värld och visa det både kognitivt, mentalt, praktiskt, med stort engagemang och funktionellt tänkande.

Jag fick dessutom saker gjorda. Jag var en praktiker och fixare. Det fanns ingenting som var omöjligt. Allt gick att fixa. För mig var det på något sätt självklara saker och bara sunt förnuft som jag lärt mig ute i verkligheten och som återspeglas från arbetslivet, föreningslivet och mina relationer. Jag har efterhand fyllt i de teoretiska kunskapsluckor som behövts. Men jag har behållit min närhet till verkligheten och vad som händer där vilket jag tror är en viktig egenskap i behandlingsarbetet och arbetet och samarbetet med människor. Behandling/förändring handlar inte om teori.

Jag kände mig redan från början hemma inom socialtjänsten och behandlarvärlden. Det var aldrig någon som talade om för mig vad och speciellt inte hur jag skulle göra. Det behövdes inte. Jag hade på något sätt en naturlig förmåga och kunskap för jobbet. Jag var så att säga ”mentalt förberedd.” eller kanske man kan kalla det självlärd. Och jag tror inte det var någon som hade någon större kunskap speciellt inte om behandling av missbruk varken inom socialtjänsten eller landstinget. Man var bra på att utreda, medicinera och teoretisera. (det är inte någon större skillnad nu, tyvärr).

Det innebar att jag fick skapa och utveckla mina egna och Eksjö och Nässjös kommuns behandlingsstrategier och program för personer med alkoholproblem och deras anhöriga och jag tog möjligheten. För mig var det som om jag inte gjort något annat i livet. Så var kom dessa kunskaper, egenskaper och förmågor ursprungligen ifrån? Varför valde jag att söka mig till denna typ av arbete?

När jag glider tillbaka i tankarna på min tidslinje för att söka svaren så hamnar jag i 11 års åldern. Jag blev scout i svenska scoutförbundet. Jopphejdi och knopar ni vet. Men scouterna var så mycket mer.

Det var här jag tror det började på riktigt. Det var en fantastisk och lärorik skola som jag har haft mycket nytta och glädje av både i mitt personliga liv och som yrkesman och behandlare. Vad var det som utmärkte scouterna? Det var som ett minisamhälle där människor fick plats (vilket tyvärr inte är så i vårt samhälle idag). Förutom allt praktiskt som vi lärde oss som exempelvis knopar och surrningar, sjukvård, naturkunskap, karta och kompass, överleva i skogen och massa andra nyttiga praktiska saker.

Vi lärde oss värden som att visa hänsyn, kamratskap, lojalitet och solidaritet, hur viktigt det är att samarbeta och att vara hjälpsam, att tänka lösningsinriktat, respekt för andra oavsett vilka de var och att vi duger som vi är. Det var inte bara att vi lärde oss detta. Vi praktiserade det också. Vi hade dessutom roligt. Det var en mängd spännande upplevelser som satte djupa spår i ung mans världsbild.

Med perspektiv på den tiden så skulle man kunna säga att tillsammans med mina föräldrars kamp att fostra oss barn till hederliga och arbetsamma människor så var scouterna en ca 7 årig utbildning och fostran för livet som parallellt fortsatte praktiskt ute i verkliga livet och fortsätter att utvecklas hela livet. Scouterna på den tiden var något annorlunda än vardagslivet. Det var ett fantastiskt spännande äventyr för oss som växte upp på 50 och 60 talet. Det var en bra tid. Jag minns min barndom med stor glädje.

Min första förebild och mentor (förutom far min)

Jag hade tur eller så befann jag mig på rätt plats vid rätt tid. Jag hade en fantastisk scoutledare som blev en förebild för oss pojkar speciellt mellan 11 och 15 år. Erik Boberg, en man med äppelpallar byxor, polisonger och vänlig intresserad blick. Han var kunnig, engagerad, enkel och hade  en fantastisk förmåga att inspirera oss pojkar bara genom att vara. I hans närvaro kände man att man var något. Jag fick känslan av att han var ärligt intresserad av mig som person. Han behövde inte säga något.

Det var inte svårt att komma upp tidigt en söndag morgon och följa med Erik ut på skidhajk i skogen och grilla ostmackor och kasta livlina. Han fick även så banala saker att vara spännande. Vi pojkar växte en halvmeter i självförtroendet. Jag tänker med glädje ofta på Erik och på scouterna. Hade det funnits nobelpriset för insatser för unga människor så skulle Erik fått det.

Modellering

NLP har tillkommit genom att man modellerade framgångsrika terapeuter för att ta reda på vad det var som gjorde dem framgångsrika och sen förmedla dessa kunskaper och egenskaper till andra. I NLP utbildningar ingår att man gör modellering av någon annan person eller organisation och redovisar detta. Jag kan så här många år efteråt se att det var det jag gjorde jag med Erik utan att jag visste om det. Jag befann mig i och för sig i modelleringsåldern så det kanske inte var så konstigt.

När jag blev 15 år och seniorscout så blev man assistent åt de äldre ledarna på ex scoutläger. Jag minns det första lägret jag var på som senior. Det var ett pingstläger i scoutstugan vid Solgen. En kär plats för mig. Vi var fyra seniorer som var hjälpledare. Vi bodde i ett eget tält på en speciell plats ute i skogen. Jag minns att jag redan från början tyckte om att lyssna på och hjälpa de yngre scouterna med tips och inspiration. Jag blev en bra fixare. Jag ser idag att jag blev omedvetet som min mentor Erik. Detta tror jag var starten för mig som behandlare, coach och socialarbetare.

 

Behandlarens/handläggarens uppgift och ansvar som jag ser det

Lyssna (gratis handledning)

Möte i personens mentala karta av världen (skapa rapport)

Möte i personligheten  (vem fattar besluten inom personen)

Jobba med resurstillstånd  (ej motstånd)

Förmedla kunskaper  (anpassade till personen)

Tro på personens möjligheter och förmedla den tron till personen (respekt och engagemang)

Respekt för personens egna lösningar och mål (det är deras ansvar och  deras liv)

Luta dig tillbaka när du vet lösningen (tålamod och respekt)

Var vägvisare. Lär dig de sociala, psykiska och andliga vägskyltarna.

 

Det viktigaste … bemötandet

Människor är alltid intresserade om man möter dem i deras karta av världen och är intresserad av deras verklighet. Jag har egentligen aldrig träffat en omotiverad människa, bara inflexibla behandlare och handläggare (inklusive mig själv). Det kan vara lite problematiskt att erkänna detta ibland och för vissa är det svårare medans andra tar det som en feedback och utmaning.

I boken ”Konsten att övertyga” skriver Thure Eneroth ”om en annan människa gör motstånd mot en ide du har, så är det ditt problem. Du har själv skapat motståndet.” Så enkelt.

Det är viktigt att se till att människor allmänt har en bakdörr att ta sig ut oavsett situation. Dessutom finns alltid en mental karta hos människor som är i deras ägo oavsett problem eller diagnos. I den kartan ska du möta personen med stor respekt, tro, kunskap, flexibilitet och ansvar och du ska dela med dig av din kunskap och kompetens, men du ska inte tro att du vet bäst hur en annan människa ska leva. Människor ska äga sin egen förändring och utveckling. Du ska lämna dina personliga känslor och åsikter hemma. Reagerar du personligt så ska du nog fundera på vad det är inom dig som får dig att reagera och göra något åt det.

Det viktigaste i all behandling är bemötandet och resultatet.

Det är för mig grunden i behandling och förändringsarbete. Det är en befriande känsla att tänka i dessa strategier.

Drivande filosofier som väglett mig i behandlingsarbetet
  • Du får den kommunikation du vill ha eller framkallar
  • Människan skapar din egen verklighet
  • Varje människa har en unik historia
  • Det finns inga omotiverade människor bara inflexibla handläggare/behandlare
  • Möt människor i deras mentala karta av världen
  • Fokus på kompetens, undantag och lösningar
  • Människor ska äga sin egen förändring
  • Psyket och kroppen är delar av samma system
  • Vill du förstå, handla
  • Människor vet alltid mer än du och de tror att de vet
  • Det finns inga misslyckanden, bara feedback
  • Det får vara roligt

 

Behandling eller utbildning eller?

När jag började i socialtjänsten i Eksjö 1983 och jobba med människor som hade missbruksproblem så var det främst alkohol som var problemet. Narkotika och mediciner fanns också men i mindre omfattning i Eksjö som då var en idyll inom detta område jämfört med flera andra städer. Det var bara att åka till grannstaden Nässjö så rådde en annan kultur på den tiden. I Eksjö hade man en bra och fungerande relation med missbrukarna. Det var ett positivt och samarbetande klimat. Det fanns inga låsta dörrar på socialbyrån i Eksjö. En småstadsidyll.

När jag kom till Nässjö på mitt första möte 83 möttes jag däremot av låsta dörrar och noga kontroll. En helt annan atmosfär även bland personalen. Det var en något chockartad upplevelse som naturligtvis bara var att vänja sig vid. Den skulle så småningom komma till Eksjö också ett antal år senare.

Min behandlarkarriär startar på allvar

Jag började min behandlarkarriär på Socialmedicinska mottagningen i Eksjö som jag startade tillsammans med Astrid en duktig psyksköterska samma år jag anställdes. Jag var kommunens representant och hon landstingets. Behandlingen bestod initialt till stora delar av mediciner typ antabus/dipsan, sömnmedicin, bensodiazepiner och stödsamtal. Ansvarig för den medicinska delen var läkare från psykiatrin. Det var det behandlingsinnehåll som de flesta öppenvårdsmottagningar hade på 80 talet. Mycket mediciner vilket inte hade så stor framgång. Det skapade ofta andra beroenden. Idag är det annorlunda. Varken medicin eller stödsamtal har någon större framgång inom missbruksvården.

Innan mottagningen startade 83 så var det behandlingshem som var  alternativet för behandling. Personen var borta några månader på något nedlagt slott eller herrgård (torken) till stora kostnader och nästan inget positivt resultat med något enstaka undantag.

Minnesotamodellen kommer till Sverige

När 12 steg kom till Sverige  i mitten av 80 talet så förkortades primärbehandlingstiden till 28 dagar vilket var revolutionerande då. Jag minns fortfarande den morgonen då informationen slog ner som en bomb i den församlade personalstyrkan på morgonsamlingen. Sven, vår chef läste en artikel om Minnesotamodellen, den nya behandlingen för alkoholproblem. Han lät som om det löste alkoholproblemet för gott. Äntligen hade man hittat lösningen. Min första tanke var ”djävlar nu kommer jag bli av med jobbet” Men så var det ju inte.

Det visade sig att 12 steg behandlingens effekter var överdrivna. Det visade sig fungera bra för en viss typ av personer. Främst personer med social förankring och en vilja att göra förändringar. Men det var tillräckligt intressant därför att det var i stort sätt det enda alternativet som var något verkningsfullt.

1988 var jag på alkoholläkaren Johan Liljenbergs första veckoseminarium om Minnesotamodellen (12 steg) på Huddinge sjukhus. Jag blev inspirerad av alla föreläsare och bestämde att jag skulle lära mig denna metod och sätt att jobba. Jag fick min kunskap om 12 steg av mycket kompetenta personer bla  Johan Liljenberg själv, personalen på Hälsogruppen i Stockholm och Bill Goodell från USA. Plus otaliga besök på behandlingshem och seminarier med 12 stegs inriktning.

Första 12 steg i Eksjö

I januari 90 genomförde jag den första 5 veckors behandlingen enligt 12 stegs programmet i öppenvården i Eksjö och Jönköpings län. Jag genomförde ytterligare två behandlingar det året. Eksjö var tidigt ute med 12 steg i kommunal öppenvård men ledningen (Vårdcentralen) hade ingen kunskap om detta så min kostym blev så småningom för liten så jag bestämde mig för att jag söka mig till en större kommun med intresse för denna behandling.

I oktober samma år flyttade 12 stegs verksamheten till den nyöppnade Rådgivningsbyrån i Nässjö där jag fick jobb som föreståndare och behandlare på Rådgivningsbyrån som jag startade tillsammans med Läkaren Lennart Spång. Mitt behandlingsprogram tillgodosåg Nässjö kommuns behov av grundbehandling för framförallt kategori 2 och 3 och delvis 4 mellan 1990 och 2000.

I programmet ingick två lektioner (teori eller film) varje dag mellan arbeten med stegen. Jag lade efterhand märke till att vissa lektioner gav mer reaktioner speciellt de som innehöll ny konkret kunskap som var av praktisk art (NLP, mental träning, lösningstänkande) och som kunde användas direkt praktiskt. Kunskap där personen själv deltog aktivt utan något motstånd. Parallellt pågick studiecirklar med Mental träning, NLP, Lösningstänkande och Beteendeterapi. Här föddes ideen att utbilda människor i metoderna och modellerna istället för att behandla dem för alkoholproblem.

Jag fick delvis inspiration för detta från L-E Uneståhls distanskurser ”Personlig utveckling genom mental träning” och ”Person, team och ledarskap” som man kan kalla ”skolan kommer till dig” Det kändes logiskt att ge människor kunskaper som de kunde använda och träna själva i praktiken för att förändra sitt tänkande, hantera sina tillstånd och göra det i den miljö de lever och därigenom förändra sina beteenden och få ett direkt kvitto på om det fungerade och inte bara vara nyktra.

Funderingar och frågor kring detta började dyka upp allt oftare i min tankeapparat. Det kändes mera respektfullt, mer flexibelt och det var mer bemötande. Jag började testa det här sättet att arbeta mer och mer och upptäckte att deltagarna blev intresserade av denna typ av behandling/utbildning som anpassades till personens personlighet i tänkande, känslor, upplevelser och framtida mål. De fick ett personligt verktyg.

Människor är ju olika och den här kunskapen var mer flexibel då den innehöll flera komponenter och på så vis lättare att att anpassa i praktiskt arbete och var lättare att anpassa till individen än 12 steg var. Flera deltagare berättade bla att de testat kunskapen med sina anhöriga och arbetskamrater och det var både roligt och intressant. De var inspirerade att ta del av mer kunskap då den var mer användbar i deras verklighet. Det gjorde så småningom att människor med andra problem än beroende (utmattning, sjukskrivning, fobier) började höra av sig och var intresserade av arbetssättet. Utbildningarna passade och passar alla typer av problem och utveckling. Du kan läsa mer om detta på NLP/EFT modellen.

98 började jag tillsammans med min kollega Lasse mer kontinuerligt testa med att utbilda människor på metoderna och modellerna istället för att behandla dem. Vi kombinerade terapi och utbildning. Jag hade ju under flera år provat och diskuterat med både vårdsökande, arbetsgivare och annat folk i branschen behandling kontra utbildning. Det ena utesluter naturligtvis inte det andra. Kanske är det en lek med ord och som behöver förklaras ingående. Får återkomma till det.

Första internatutbildningen/behandlingen

I januari 99 startade Lasse och jag den första officiella 12 dagars internatutbildning på Hesslebogården i Mariannelund för personer med alkoholproblem. Intensiteten, innehållet i utbildningen, engagemanget och bemötandet, den goda maten och lugna miljön gjorde att det blev en framgång och upplevdes av deltagarna som mycket positivt. Det var inte likt någon annan behandling de hade varit på. Feedbacken från denna kurs gjorde att jag bestämde mig för att fortsätta att utbilda människor med beroendeproblematik.

Sista 12 steg som grundbehandling

Den sista rena 12 steg behandlingen genomfördes i Nässjö 98. Jag ersatte 12 steg med en 12 dagars internatutbildning som vi kallade ”Skapa din framtid, hela ditt förflutna och lev i nuet”  som grund. En utbildning på dig själv som människa. Jag fick bekräftat att jag var på rätt väg året efter av Länsstyrelsen när jag sökte tillstånd att bedriva behandling. De sa efter många turer  ”Du får inget tillstånd. Du behöver ju inget därför du bedriver utbildning.”

Individuellt anpassad utbildning

Jag är idag mycket övertygad om att individuellt anpassad gruppbehandling och flexibel utbildning i flera steg, praktisk träning av kunskapen i närmiljön parallellt kombinerat med åtgärder för att ladda ur begränsningar från det förflutna är framtidens lösning för framgångsrik beroendebehandling. Den här utbildningen är också ett bra alternativ för långtidssjukskrivna och arbetslösa. Utbildning som syftar till att anpassa konkreta kunskaper till personens behov kognitivt, mentalt, andligt, kroppsligt och till den miljö där personen lever och ska använda kunskapen. Allt detta är ju självklart och enkelt. NLP/EFT modellen innehåller väl beprövade ingredienser för detta arbete.

Försäkring för livet

Dessutom är det ett överlägset sätt att förebygga beroende och stress relaterade problem. Ge människor möjligheter att gå kurs i personlig praktisk utveckling  för att hitta sina personliga verktyg. Det skulle börja redan i skolan. Det är en försäkring för livet. Naturligtvis kan samverkan med ex sjukvården och andra inblandade vara en viktig komponent vid behov för ett bra resultat.

Fortsättning följer

 

Olika individkategorier för beroendeproblem (mina egna)

En indelning som inte har någon vetenskaplig grund vad jag vet. Men den har varit till nytta för mig och för bedömningar av behandlingsnivåer och insatser inom öppenvården.

1. Dolda och anonyma (tillfällighetsdrickande)

Social förankring med familj, arbete, vänner, fritid. Festdrickande oftast koncentrerat kring helger. Tillfälliga problem typ rattfylla dagen efter, semesterdrickande, avkoppling osv. Få skador på kroppen och hjärnan. Däremot början till skador på värdesystemet vilket genererar begynnande problem i relationer. Tycker att drickandet är normalt men har trots det en ökad ångestnivå. Början till skadligt bruk.

Motiverade att göra något. Viktigt med anonymitet och sekretess.

Åtgärd: Individuellt. Grundkurs (indviduell kurs) + uppföljning individuellt/coachning. Alternativt Utvecklingskurs

2. Kända med relationer och arbete (regelbundet och återkommande)

Socialt förankrade med familj, arbete, vänner, fritid. Helg och festdrickande. Mer regelbundet och återkommande problem med gräl, ekonomi, rattfylla dagen efter, semesterdrickande etc. Storhelgsdrickande av större format. Försvarar sitt agerande med förnekelse och bagatellisering. Har oftare ångest och skuldkänslor. Begynnande skador på hjärna och kropp och värdesystemet. Upplever oftare sug och längtan efter substansen. Skadligt bruk.

Delvis kända av myndigheter, sjukvård och nyfikna. Motiverade att göra något. Viktigt med sekretess och viss mån anonymitet.

Åtgärd: Individuellt. Grundkurs + Förstärkningskurs och uppföljning i grupp + individuellt. Ev utvecklingskurs

3. Kända med arbete (regelbundet drickande)

Socialt förankrade med arbete. Konflikt i eller tillfälliga relationer. Regelbundet drickande och drogande varje helg men även andra dagar. Återkommande problem med dåligt mående i form av oro, ångest, nedstämdhet och sug. Tillfälliga eller ofta problem med arbetet, ekonomin, känslor och relationer. Skador på hjärnan, kroppen och värdesystemet. Ökning av förnekelse, bagatellisering, ångest, sug, skuldkänslor och sämre självkänsla. Alkoholen och drogen börjar betyda mer och mer  i vardagen och är ett skadligt bruk med stor risk att bli beroende.

Lever i en brytpunkt i livet. Står vid vägskälet till förändring eller fortsatt missbruk. Motiverade med en viss fördröjning.Viktigt med sekretess.

Åtgärd: Grundkurs + Förstärkningskurs + Fördjupningskurs + uppföljning i grupp och individuellt

4. Kända utan social förankring och arbete (beroende)

Regelbundet och periodvis destruktivt drickande och drogande. Större beroendeproblematik. Oftast ungkarlar/kvinnor och skadade relationer. Oftast arbetslösa eller i beredskapsjobb. Ekonomiska svårigheter, få har körkort, större skador på hjärnan och kroppen och mentalt. Problem med ångest, rädsla, självkänsla och nedstämdhet/depression. Missbruket har övergått till beroende.

Har i regel upparbetade kontakter med sjukvård, socialtjänst och psykiatri.  Motivationen är ambivalent. Sekretess är viktigt för flesta.

Åtgärd: Förkurs+Grundkurs+Förstärkningskurs+Fördjupningskurs+Uppföljning i grupp och individuellt.

5. A-laget (min benämning i nutid) (social misär)

Långvarigt missbruk. Dagligt drickande och drogande med få nyktra perioder. Ofta social misär och stora skador på hjärnan, kroppen och mentalt. Står sällan till arbetsmarknadens förfogande. LVM personligheter. Beroende med misär både fysiskt och psykiskt. Oftast behov av skyddat boende och tillsyn. Motiverade till korta insatser och aktiviteter. Kräver ofta långsamt arbete och anpassning. Viktigt med respekt och tålamod.

Åtgärd: Personligt anpassade kunskaper och åtgärder i små steg. Vara vägvisare.

De olika kategorierna kräver olika insatser som anpassas efter behov och mål i form av behandling, utbildning och socialt stöd. NLP/EFT modellen innehåller utbildningar, modeller, kunskap och verktyg för alla kategorier och problem.

 

 Tecken  och egenskaper om beroende att ha fokus på
In time

Innebär att personen fokuserar på nuet och en direkt behovstillfredsställelse. Till detta hör frånvaron av konsekvenstänkande. Personen lider av virtuell amnesi (skenbar minnesförlust) vilket i vissa fall förklarar deras beteende att dricka på kvällen och helt förtränga morgondagen och dess sysslor. Efter en tids drickande märker man också att deras uppfattning och planeringsförmåga försämras.

Post (efter) akuta abstinensproblem

Är ett fenomen som kan drabba personer efter en lång tids nykterhet. Är vanligt och viktigt att ha kännedom om både för den drabbade, anhöriga och behandlare. Trots längre tids nykterhet kan man drabbas av följande symptom. Kan upplevas som dagen efter.

Förvirring och Okoncentration

Olika tankestörningar kan uppstå när man drabbas av PAA. En av de vanligaste symptomen är oförmågan att koncentrera sig mer än korta stunder åt gången. Ett annat är oförmågan att tänka abstrakt. Man kan fastna i upprepningar av vissa tankar som mal i huvudet. Man lyckas inte samla tankarna vilket leder till förvirring.

Minnesstörningar

Störningar i korttidsminnet är vanligt bland nynyktra personer. Man kan uppfatta och förstå en information men kort där efter har man glömt alltihop. I stressiga situationer kan man till och med ha svårt att minnas saker som hänt tidigare i livet. En tillfällig minnesförlust.

Känslomässig över/under reaktion

Tillfrisknande personer med känslomässiga problem har en tendens att överreagera. Man blir arg på något som senare visar sig vara en struntsak. När överreaktion stressar nervsystemet mer än det kan klara av kan man drabbas av känslomässiga blockeringar så att man inte reagerar alls.

Sömnrubbningar

De flesta personer som gör förändringar får sömnrubbningar i någon grad. För en del är det övergående men för en del pågår det en en längre tid. Man kan också drömma mer under en period. Mardrömmar i början och positivare drömmar senare.

Fysiska koordinationsproblem

Ett allvarligt PAA problem är svårigheter med koordinationen av rörelser. Vanliga symptom är yrsel, balansrubbningar, långsamma reflexer. Man blir lite fumlig och råkar lättare ut för olyckor små och stora. Kan upplevas som dagen efter. Det finns ett uttryck för detta ”torrfylla”

Stresskänslighet

Svårigheter att hantera att hantera stress är en av de saker vid PAA som förvirrar och förvärrar tillståndet mest. Man har svårt att sortera situationer och hantera stressnivån. Detta kan i vissa fall leda till panikångest.

Internt/Externt

Hur relaterar personen till verkligheten? Definierar han/hon det med inre tänkande/känslor och sin egen referensram eller genom feedback från andra? Människor med problem av detta slaget är ofta beroende av att veta vad andra (speciellt anhöriga) tycker och tror för att ha kontroll.

Till/Bortifrån

Är personens avsikt att närma sig lösningen av problemet eller dra sig undan problemet? Vill han/hon sluta dricka eller vill han/hon må bra? Det är skillnad i tänkandet och agerandet mellan dessa två. Beroende uttrycker till största delen att gå bortifrån något (smärta, ångest, rädsla etc) vilket kan förstärka problemet tillfälligt och på så vis förlänga problematiken.

Associerad/Dissocierad

Skillnad på tankar och känslor. Personen beskriver tankar men tycker och tror att de beskriver och upplever känslor. Personer med alkohol/drog problem är oftast dissocierade i sitt tänkande vilket innebär att de skärmar av sig från känslor med beskriver verbalt (intellektualiserar) dessa utan att känna efter. De har svårigheter att vara associerade (uppleva känslan). Dissociationsprocessen tillhör ett av den beroendes starkaste försvar.

Begränsad tro

Är en generalisering av orsak och mening, vår förmåga och identitet. Den genomgripande tron är den som är förbunden med vår identitet (ex jag är dålig, jag klarar inte av detta). Det går aldrig förändra ett beroende utan att förändra tron/föreställningarna som begränsar tänkandet om mig själv och framtiden.

Ångest/Sug

Allt beroende är beroende av lugnande medel i någon form vilket administreras genom ångest och sug. Känslor du inte kan hantera är du beroende av och det leder ofta till återfall i känslan och förlänger i vissa fall missbruket.

Delpersonlighet

Missbruk har sitt eget tänkande och sin egen identitet (delperson) och problemet är att det vanligtvis händer utanför vårt medvetna kontroll. Vi är bara medvetna om de smärtsamma känslor och den frustration av försök och misstag som görs för att förändra dessa program som aktiveras gång på gång.

Psykologiska blockeringar

Kan uppstå genom sjukdom, negativt tänkande, nedstämdhet/depression, missbruk av något slag, och sekundärt vinstsyndrom. Även el och toxiner kan leda till interna blockeringar. Dessa blockeringar gör att man är mindre eller inte mottaglig för ex terapi och förändringar. Missbruk är den mest svårbehandlade psykologiska blockeringen och måste behandlas först.

Förnekelse/Bagatellisering

En beroende bygger interna skyddsmurar för att skydda sig från konsekvenserna av beroendet. Man söker inte lösningar därför det möter starka behov av att förändra vilket i sin tur skapar ångest och rädsla. Detta hanteras ofta med att skjuta upp, förneka och bagatellisera. Man skapar en föreställning av att beroendet inte är ett problem och livet fungerar normalt trots påtalan från omgivningen och inre gnagande känsla.

Planeringsbortfall/hinder  (hjärnskada)
Fysiskt/psykiskt beroende

 

Behandlingsfaser (tidigare på Sofieholmsgruppen i Eksjö)
1. Inledning
  • Information teori och praktiskt 1-3 träffar eller efter behov
  • Etablera kontakt(rapport)
  • Inledande målsättning (personens mål i nuet)
  • Genomförandeplan (kort tidsplan)
2. Etableringsfas (strukturering, och tröskelfas) ”flumfasen”
  • Grundkunskaper enligt grundprogram och behov
  • Ambivalens. Normalt att ha en ambivalent inställning till förändringen. Att bestämma sig för vad och var man ska ha kontakt. väcker ångest och rädsla. Återfallsperiod
  • Insikt (Den sk polletten trillar ner) Det är en viktig tanke och känsla. Det är det sk ”vägskälet”
  • Eget ansvar att fatta ett beslut om fortsatt behandling/utbildning
  • Grundkurs/utbildning 14 dagar med uppföljning
  • Nya mål
  • Ny genomförandeplan med längre tidsperiod.
3. Inledande förändringsfas (behandlingsfas)
  • Grundinsikt (personens kognitiva, mentala andliga karta)
  • Beteendeanalyser/ASI. (tillgång till förbättringsmaterial)
  • Målarbete (kort/lång sikt)
  • Förstärkningskurs 14 dagar med uppföljning
a.  Arbetsfasen (framtid + gammalt tankemönster = kaos)
  • Konfrontationer och exponering enligt förbättringsmaterial.
  • Urladdnings (bearbetning)
  • Testperiod
b. Fördjupningsfas
  • Trauma
  • Problembeteende från det förflutna
  • Begränsande trossatser
  • Fördjupningskurs 5-14 dagar med uppföljning (coachning)
4. Belöningsfas
  • Nya mål (framtiden)
  • Planering framtidssituationer (specifika tekniker)
  • Nya ankringar (tidslinje)
  • Uppföljning i miljön
5. Framtid
  • Utvecklingskurs 5 dagar
  • Nedtrappning av kontakter
  • Kontakt sporadiskt i fem eller mer (behov)

 

Samverkan mellan olika personalgrupper både internt och externt
  • Vilken personalkategori är mest lämpad för arbetet?
  • Utan samverkan styr klienten

Vi som jobbar inom den sociala sektorn och sjukvården (psykiatri) blir ofta utspelade mot varandra av våra klienter och patienter (överlevnadsstrategin). Men även av varandra ibland. Ett vanligt exempel är att klienten säger till sin handläggare att behandlaren eller metoden inte fungerar eller han/hon inte blir hjälpta. Vissa klienter är experter och mycket erfarna med den här typen av kommunikation och får också ofta framgång med dessa argument. För dem är det en vinst på kort sikt.

Ibland beror det på att vi hänvisar till sekretessen vilket gör att vi inte kontrollerar det personen säger om andra insatser. Ibland beror det på handläggarens/behandlarens okunskap eller oerfarenhet. De stora företagen är mer konsekventa med detta. Har du gått in i en behandling så ska du genomföra den oavsett ditt motstånd.

Ett annat exempel från min senaste anställning som belyser detta är följande. En klient berättar för sin behandlare på psykiatrin att hon inte får några tider på öppenvården vilket behandlaren köper utan att kontrollera och anmäler detta till chefen för öppenvården och som påtalar för behandlingsenheten att så här får det inte gå till. Ingen kontrollerar med ansvarig behandlare på öppenvården om det stämmer. Det kan man kalla samarbete … eller? När man till slut kontrollerar journalerna så visar det sig att klienten haft ca 20 kontakter fysiskt och telefon under samma månad.

I inledningsskedet av en behandlingskontakt söker sig klienten ofta till minsta motståndets lag. Exempelvis den snällaste och trevligaste behandlaren/handläggaren eller där det ställs minst krav. Brukaren (kunden) har ju alltid rätt och detta vet brukaren.

Ett annat fall jag varit med om där sekretessen skapade problem var följande. En person var ledig varje torsdag eftermiddag därför han går på grupp i kommunens öppenvård anonymt. Av en slump träffar jag arbetsgivaren efter ca 6 månader. Han vill veta hur länge hans anställde ska gå på grupp. Personen ifråga hade aldrig varit med någon grupp.

Det är ett vanligt exempel inom socialtjänsten och sjukvården är att personen säger att han deltar i öppenvårdens verksamhet. Kritik framförs från kontaktpersoner som undrar hur människor kan gå på öppenvården och supa och droga. När man till slut granskar dessa fall så har de inte haft någon kontakt alls med öppenvården.

Det finns otaliga liknande exempel inom förvaltningarna, inom olika avdelningar och mellan samarbetspartners. Oftast ganska enkla att undvika om man samverkade bättre. En av de största hindren för en bra samverkan mellan olika instanser är prestige, olika människosyn (värderingssystem) rädsla för förändringar och att misslyckas. Dessutom  lyssnar vi inte ordentligt (mellan raderna) vad personen egentligen säger.

Lösningen är öppenhet, samarbete, nyfikenhet och respekt för varandra.

  • Värderingssystem (vilka värden styr samverkan)

Detta är en viktig del i en organisation som samarbetar med människor som söker vård och hjälp. Har vi inte samma värden eller förstår varandras värden och har respekt för dessa så leder det ofta till interna konflikter eller konkurrens. Klienten utnyttjar detta till fullo. Det tillhör delar av deras överlevnadsstrategier.

Värden är något man jobbar med och diskuterar sig fram gemensamt och sedan följer. Värden ska ange riktningen i tänkandet och strukturen på arbetsplatsen. De har ett innehåll. Det är ingenting man räknar upp och skriver ned på en lista på den årliga personalsammankomsten (vilket ofta förekommer) för att det låter bra.

När jag som nyanställd kommer till en arbetsplats så ska jag få ta del av organisationens genomarbetade värden direkt. Kan jag inte ta till mig dessa så ska jag nog fundera över om jag ska arbeta på den arbetsplatsen.

En exempel på ett värde som låter bra är följande lilla exempel från en behandlingskurs från 2002. Att fundera över och diskutera  grupp och personliga värden är ett omfattande arbete i flera steg i början av en 14 dagars grundkurs.

Vid det här tillfället så hade deltagarna initialt haft till uppgift att fundera över vilka 10 personliga värden som var viktigast för dem och skriva ner dem. Nästa steg var att redovisa sina värden och kommentera dem i gruppen innan nästa uppgift tog vid.

En av deltagarna hade bla skrivit ordet ”bästagörande” vilket väckte min nyfikenhet. Så jag frågade honom vad det betydde. Jag såg att han sökte svaret inom sig, sen sa han ”det vet jag inte” Jag frågade ”hur kom det sig att du skrev det” Han såg på mig en stund sen sa han med en glimt i ögonen ” det lät så bra” Jag håller med. Bästagörande tillhör idag ett av mina viktiga värden.

Lösningen är att bestämma vilka värden som ska styra verksamheten och jobba och diskutera dessa kontinuerligt.

  • Trossatser (Vad är vår tro? Stödjande eller begränsande)

Tror vi på samarbete? Tror vi på klientens förmåga och möjligheter? Tror vi på oss själva i detta sammanhang? Tror vi på våra kollegor? Jag har under mina många år som behandlare och coach fått feedback i både skriftliga och muntliga utvärderingar att en viktig del för personen var att jag trodde på honom/henne och att det hade avgörande betydelse för resultatet.

Hur skapar vi en tro (stödjande) till en person som strulat i många år och som kommer för femtioelfte gången och säger ”Nu har jag bestämt mig. Nu ska jag göra något åt mitt liv” och hur förmedlar jag den tron till personen? Alltför ofta har jag varit med om att handläggare använder det förflutna som ett redskap i nutid.

Ett exempel från praktiken. En person har beslutat sig för att förändra sitt liv och behöver initialt en bostad. Vi kontaktar handläggaren som säger att det kan han inte gå med på för hon har ju inte lyckats förut enligt akten. Min fråga blev då ”vad har det förflutna med nuet att göra” Tyvärr är det här ett vanligt bemötande man kan utsättas för framförallt inom socialtjänsten men även av behandlare. Det säger mycket om handläggaren och behandlarens synsätt och okunskap. Men det är också en del i organisationens värderingssystem.

Den som kan förmedla tron att det är möjligt oavsett situation till en sk omotiverad klient är en bra behandlare.

  • Vad är fakta?

Detta är en underbar, mycket bra och berättigad fråga. Alltför ofta låter vi rykten, åsikter, journaler, prestige och egna känslor styra processen och besluten. Detta gäller både klienter och kollegor. Fakta betyder också att vi har en skyldighet att kontrollera behandlingar och behandlingshem vi skickar personer till. I min värld ska man bara skicka personerna till personer och behandlingshem där det blir resultat. Eller?  Är det så att behandlingshem är bra bara för att de är upphandlade tex? Tillsammans med frågan ”vad är fakta just nu” ska vi också tänka på frågan ”varför är vi här” För klienten eller för min egen skull?

  • Vilka ska delta?

I samverkan mellan olika organisationer såsom psykiatri, kommun, landsting, andra myndigheter och arbetsgivare märker man tydligt hur olika kulturer och värderingssystem spelar in. (Vi har i flera år haft utbildningar och sammankomster med kommunen och landstinget på länsnivå där vi diskuterat samverkan. Vi har inte kommit ett steg närmare någon samverkan vilket beror på olika kulturer, byråkrati och att vi diskuterat fel saker. Får återkomma till detta). Det är viktigt att göra en förutsättningslös fakta analys av situationen just nu och bestämma vilka som måste ha del och vilka som ska vara med i själva arbetet.

Jag har erfarenheter av att det är alldeles för mycket människor med och har olika åsikter (ibland personliga och med prestige) som inte alltid har med personen att göra utan mer för organisationen och oss själva som handläggare och behandlare. Fokus måste väl vara klienten? Jag tror man ska minimera antalet inblandade fysiskt till de som verkligen behöver och ska vara med och göra skillnad. Resten kan ju informationen på annat sätt om det är nödvändigt. Så gör man ju inom företagsvärlden.

En fråga jag ofta ställer till klienten är. Vilka ska vara med på din resa? Vilka är personer är viktiga? Vilka kan innebära ett stöd? Vilka kan göra skillnad? Vilka kan utgöra en förändring som är bra för dig?

  • Olika åsikter om insatser

Vad behöver klienten? Vem är mest lämpad i detta ärende? Någon behöver vara huvudansvarig. (Jag brukar använda liknelsen med en operation. Opererande läkare är kordinator och leder arbetet. Han/hon har flertalet medhjälpare som typ narkosläkare, sjuksköterskor, hygientekniker och vaktmästare. Alla har en funktion att fylla för att operationen ska kunna genomföras och resultatet bli bra). Vad behöver man för kompetens för att avgöra det? Här kommer de olika kulturerna in i bilden igen. Vem ska och får tycka vad? Socialtjänsten, landstinget, behandlingsenheten eller klienten? Chefen eller personalen? Här uppstår ofta (dolda) konflikter mellan de olika enheterna. En erfarenhet jag har gjort är att chefen ska ge tusan i att lägga sig i kompetenta medarbetares bedömningar om hur behandlingen ska utföras.

En bra regel generellt är att var och en sköter sitt och informerar varandra om det som är nödvändigt för att utföra sina respektive jobb.

  • Hur betraktar vi varandra?

Många gånger genom rykten, skvaller och vad andra tycker positivt eller negativt. Ofta låter vi detta bli sanningar och ligga till grund för beslut om åtgärder. Ofta handlar det också om att vi inte möter varandra i tänkande och värderingssystem. Människor är ju olika. Vi skulle ha nytta av bla lära oss hur människans interna program i kommunikationen fungerar för att vi ska möta och kommunicera där personen befinner sig.

Jag har aldrig jobbat på en arbetsplats där det förekommer så mycket skvaller, rykten och intriger som socialtjänsten.

  • Personalens olikheter

Ofta säger vi att olikheter är en styrka. Det kan det ju vara om man kan administrera det på rätt sätt. Olikheterna kan bla bestå i olika typ av utbildningar, erfarenheter av livet, praktisk erfarenhet av yrket, olika ålder, olika värden, olika kulturer, personligheter och politik. Olikheter på en arbetsplats kräver en bra ledare som har kunskap och vågar vara ledare. En ledare som är öppen, flexibel och har god självkännedom annars fungerar det dåligt eller inte.

  • Förtroende för varandra

Det är mycket viktigt att vi skapar och har förtroende och respekt för varandra inom våra olika yrkesgrupper. När vi inte har det så återspeglar sig detta i möten med kollegor, samarbetspartners och klienter. En enkelt sätt är att informera sig och vara nyfiken på varandras verksamheter och förutsättningslöst diskutera de värden de olika grupperna står för. Att ge uppriktig och respektfull feedback både positivt och negativt. Att inte blanda sig i varandras arbetsuppgifter av personliga skäl. Skapa ett öppet och inbjudande arbetsatmosfär med klientens bästa i centrum. Att ha respekt för varandra och framförallt samverka mot ett gemensamt mål utan prestige. Du gör ditt och jag gör mitt och tillsammans blir det resultat. Ganska enkelt egentligen.

  • Mobbing

Mobbing, utfrysning och oskyldigt anklagande är tyvärr vanligt inom socialtjänsten där jag varit. Jag har själv varit utsatt under ett antal år. Man kan fråga sig och bör fråga sig, varför? Jag ville ju bara göra mitt jobb. Ja det finns olika förklaringar till detta. Rädsla, avundsjuka och okunskap är några orsaker men jag går inte närmare in på det här.

Det finns mobbing inom personalgrupperna och det finns mobbing från chefshåll. Det är oerhört viktigt för människors hälsa att vi pratar och gör något åt detta. Tystnad är ett medgivande och godkännande av vad som pågår. Det finns en mängd människor som farit illa i den här branschen. Och då är det en yrkesgrupp som ska jobba med att hjälpa människor i nöd när de själva är i nöd.

Jag har jobbat på ett flertal arbetsplatser både inom industrin, landstinget och socialtjänst. Jag vågar påstå att det finns ingenstans det pågår så mycket prestige, mobbing och utfrysning som inom socialtjänsten. Det finns en rädsla för att prata om detta. Tyvärr är det också så att våra vårdsökande (eller vad man kallar dom) kommer ibland och frågar vad som pågår. Det här är ett område där varje anställd har ett ansvar att medverka till att vi kommer till rätta med det här.

En av anledningarna att detta fortsätter är att ledningen inte tar sitt ansvar att detta blir gjort eller så passar inte personen in i ledningens strategier. Det här är ett område där det finns hur många exempel från verkligheten som helst. Vi kan konstatera att detta drabbar klienter, de anställda och kommunens ekonomi på ett många gånger förödande sätt.

Så upp till kamp för den mobbingfria arbetsplatsen. Gör din röst hörd.

  • Positivitet och humor
  • Prestige, titel och poänghysteri

Det här är ett område som kostar samhället mycket pengar. Det finns två sidor av detta. Det ena är när vi inte kan släppa ifrån oss klienter till kollegor internt och externt pga prestige. Alla vet att det existerar men ingen pratar om det. Tom förnekar att det existerar.

Man kan vara ganska säker på att klienten/patienten har registrerat detta och ibland också påtalar detta. Man har mer fokus på det egna ”att inte duga tanken” och ibland också de egna behoven. Vi ska fråga oss själva och ta upp i gruppen ”Finns det någon annan eller annat sätt att hjälpa denna person.  Jag har kommit så långt jag kan just nu”.

Även när vi ser att det inte fungerar så säger vi inget. Att samverka innebär för mig att vi ställer upp för varandra och förutsättningslöst har modet att diskutera hur vi ska gå vidare i ärenden där det låst sig utan att det upplevs som ett misslyckande. Men även ge positiv feedback när vi gör ett bra jobb.

Jag tillhör de personer som ofta drabbas av personer med titlar och utbildningar med poäng. Naturligtvis för att jag inte har så många akademiska poäng själv. När människor presenterar sig så gör man det ibland med sina titlar och utbildningar inte med kompetens eller vem man är. Blir man rädd för sin egen okunnighet kan man alltid gömma sig bakom utbildningar.

Jag jobbat med behandling i 35 år. Startat fyra öppenvårdsmottagningar i kommunal regi och varit föreståndare och samordnare på tre av dem och utvecklat behandlingsmetoder som legat till grund för verksamheten och som också finns utvärderade ett antal gånger. Men jag har få poäng från högskola eller universitet och då är det ibland svårigheter att vistas i en akademisk och många gånger teoretisk värld. Det är som om man tror att det inte finns något annat sätt att få kunskaper än universitet och högskola. Men titlar är en bra dörröppnare i det här landet.

En utbildning är en utbildning inte kompetens. En utbildning måste praktiseras för att bli kompetens. Därför är livets skola en bra utbildning. Kompletterar du den med teorin kring detta så blir det en ännu bättre utbildning.

  • Interna regler

Interna regler och kulturer kan både vara en tillgång och ett hinder för behandling och åtgärder. Här några exempel. I en kommun där jag arbetade hade politikerna bestämt att man inte skulle jobba med narkomaner (okunskap?) trots att de sökte sig till mottagningen för att få hjälp och rätt enligt lag. En märklig inställning och diskriminerande och frustrerande för de anställda

Ett annat exempel är från en kommun högre upp i landet. Jag var handledare för en grupp behandlare och där politikerna hade bestämt att bara använda sig av en specifik behandlingsmetod och ett specifikt behandlingshem oavsett deras kompetens och resultat och om människor ville dit eller inte. Man kan och bör fundera över politikens roll i behandlingsarbetet.

Ett annat exempel när chefen bestämmer en regel där alla ärenden ska gå till chefsgruppen för att avgöra åtgärder istället för den kompetenta personalen som har ett upparbetat system för detta. Byråkratiskt merarbete, tidsödande och dåligt för klienten. Oftast existerar olika regler på olika arbetsplatser oftast beroende på strukturen i organisationen och chefens kompetens.

Jag har arbetat på en arbetsplats där chefen (socialtjänsten) vill ha dagliga rapporter från en mottagning som jobbade med anonymitet. Chefen ville ha alla detaljer för att som hon sa, kunna sköta sitt jobb. Ledde till begränsningar och konflikter och att personalen slutade.

En annan arbetsplats som kontrast lämnade chefen över ansvaret till de anställda att sköta arbetet de anställts för och rapportera om det var något viktigt utöver den vanliga träffarna. Mycket utvecklande för personalen och organisationen.

  • Toppstyrning

Ett farligt scenario i behandlingsvärlden och socialtjänsten. Det finns flera exempel på där kommundirektörer, kommunalråd, politiker och socialchefer går in tagit över ärenden och fattar okunniga beslut över huvudet på kunniga och välutbildade behandlare och handläggare trots protester. Man använder sin makt som chef och gör sig till experter oftast utan någon kompetens inom området alls. När chefer av detta slaget bestämmer nivån på arbetet utifrån sin egen kompetens blir det både dåligt, respektlöst och farligt för rättssäkerheten.

Det finns flera exempel på när samma yrkeskårer stoppat fungerande och framgångsrika verksamheter som har blivit för framgångsrika och börjat röna ett intresse från andra intressenter från andra delar av landet och även utlandet. Chefens begränsning stoppade utvecklingen.

  • Gemensamt mål

Vems mål ska styra ärendet? Arbetsgivarens, tjänstemännens, arbetsgivare, anhöriga eller den sökande. Det är viktigt att bestämma syfte och mål med både varför man träffas och vad resultatet ska bli. Och det är viktigt att inspirera klienten att bestämma sina mål utifrån de viktiga kriterier som finns för målsättningar.

I samverkan kan detta ibland vara svårt då vi har olika värden, tro och kunskaper men det är oerhört viktigt och bör användas tid till att diskutera detta. Vems mål ska styra? Vi bör sträva efter att diskutera gemensamt syfte och mål med de insatser vi beviljar.

  • Sekretess mellan personalgrupper

Sekretess mellan olika personalgrupper inom samma förvaltning är ett stort hinder för ett bra resultat. Men även mellan samarbetspartners. Det försvårar samarbete att hjälpa den vårdsökande till förändringar. Sekretess är viktigt vid behov men brukar aldrig vara något problem för klienten. Ett fungerande strategi är att fråga klienten och skaffa medgivande. Det är oftast tjänstemän/kvinnor som det är viktigt för. Många gånger har det handlat om att ingen annan ska få insyn vad som gjorts i ärendet.

Syfte och mål med insatsen
  • Vems mål? Arbetsgivare, socialtjänsten, anhöriga, klienten, ditt eget?

Det här är ett intressant område och ibland svårt att navigera. Alla har synpunkter. Men vem äger rätten? Som anställd har jag ett ansvar gentemot min arbetsgivare (i mitt fall socialtjänsten) att utföra ett jobb som gagnar arbetsgivaren. Den anställdes arbetsgivare har ibland synpunkter som inte är kongruenta med verkligheten. Man kan säga att det ofta är okunnigt men som givetvis styrs av välvilja och företagets bästa.

Ett exempel från min praktik var ett ärende där vi hade en träff för att lägga upp en planering. Behandlarna och klienten och anhöriga var överens om planen men arbetsgivaren hävdade sin erfarenhet som han sa. Han hade haft en anställd tidigare som haft alkoholproblem och som fick antabus och det hade löst personens problem. Han hävdade att antabus var den bästa behandlingen.

Ett annat exempel som kontrast är en företagsledare som lyssnade på informationen om behandlingsarbetet och sen frågade sin anställde ”är det detta du vill göra” Ja, chefen sa denne. ”Då överlåter jag åt er att genomföra detta och ge mig feedback ibland”

Mitt huvudansvar har jag mot klienten. Jag ska ta reda på klientens problem och mål och koncentrera mig på hur jag kan hjälpa personen att hitta lösningar till problemet och att uppnå sina mål.

Anhöriga brukar ibland ha synpunkter utifrån sin situation och de stämmer inte alltid överens med klientens eller behandlarens. Lösningen med anhöriga är att erbjuda dessa utbildning och stöd för sin egen skull. De har ju ett eget liv och egna känslor att ta ansvar för.

Ibland lägger sig socialtjänsten i behandlingsarbetet. Deras jobb är att utreda behovet och godkänna insatsen och sen kolla med jämna mellanrum att det planerade  följs utifrån det bistånd de beviljat, inte behandla.

Ibland har behandlaren och handläggaren egna åsikter som har mer med egna personliga tankar och känslor att göra. Många i branschen har någon form av medberoende. Mycket vanligt vill jag påstå. Regeln är att alltid hantera sina egna känslor först. Speciellt om jag märker att det påverkar mina beslut. Min ångest ska inte drabba klienten.

Det är viktigt att vi som arbetskamrater ger positiv feedback på detta när det förekommer om inte personen själv uppfattar det. Det här yrket innehåller vissa jobbiga passager känslomässigt men mina känslor som handläggare och behandlare är mitt eget ansvar att hantera och ska inte drabba klienten. Jag tycker att det ofta saknas utbildning på oss själva om hur vi hanterar vår egen ångest och stress.

Huvudregeln är att lyssna på alla, ta reda på fakta och tillfredsställa dessa behov genom möta dessa i deras karta av världen. Alla har olika behov och det är viktigt att uppmärksamma dessa.

  • Vad är syftet med insatsen och hur länge ska den pågå?

En bra och berättigad fråga. Jag tycker det är viktigt att vi funderar över vad vi har för syfte med insatsen och om den stämmer med klientens syfte. Man bör också fundera över vad är mitt egna syfte är med alla möten.

Hur länge en insats ska pågå är individuellt. Människor är olika och har olika behov. Generellt kan man säga att en behandling pågår i olika faser från ett till fem år. Jag får då och då samtal från tidigare klienter som gick behandling för flera år sedan och vill ha en träff för de behöver fylla på som de säger. Jag tror det är av vikt att träffas ex en gång per år efter avslutad behandling. Det är som en besiktning av bilen. Vi som människor behöver också besiktning eller påfyllning (justering av kunskap och upplevelser) som jag kallar det. Numera finns ju nätet som ett redskap för påfyllning också.

  • Förväntat resultat av insatsen?

Det är viktigt med förväntan på ett resultat. Vad ska åtgärden leda till? Jag tror att man ska bestämma resultatet i början av en behandling. Inte bara i form av nykterhet utan öppna upp för vad förändringsarbetet ska leda till i framtiden. Även om det bara är en fantasi i detta skede. Men hjärnan skiljer ju inte på fantasi och verklighet. Det behöver finnas ett mål och ett förväntat resultat. Hur ska jag annars veta vart jag ska? Och det ska vara klientens mål och förväntan.

Förberedelse inför ett möte
  • Ditt eget tillstånd

När du möter en person som söker hjälp så är det viktigt att du själv är i ett resurstillstånd och möter personen med respekt oavsett vad du tycker personligen. Ett vanligt exempel man ofta hör är när handläggaren/behandlaren säger att hon (det är nästan bara kvinnor son jobbar med detta) mår så dåligt av att se att ex barnet fara illa. Så är det naturligtvis, men det är din egen känsla och oerhört viktigt att hantera den känslan först, annars påverkar det ditt omdöme och hur du fattar beslut om klienten. Något annat är respektlöst och tjänstefel. Du ska lära dig sätt att hantera egna känslor och tillstånd typ stress, rädsla och ångest. Det finns massor av bra modeller och verktyg för detta i NLP/EFT modellen både för akuta, åtgärdande och förebyggande situationer.

  • Ditt eget syfte

Vad är mitt syfte med att träffa den här personen? En bra fråga att ställa till sig själv inför ett möte. Jag kan ju bara förbereda mig på mig själv. Mitt syfte har ofta varit att se till att jag är i ett resurstillstånd inför mötet för kunna möta personens tänkande, frågor och behov på ett så kreativt och respektingivande sätt som möjligt. Personen ska känna att det var ett bra möte eller terapi när han går därifrån, oavsett innehållet.

  • Ditt eget mål

Jag tror det är viktigt att ha ett eget mål med vad jag vill åstadkomma för att aktivera mina egna resurser. Dessutom är det utmanande och du blir mer kreativ och utnyttjar din kunskap mer effektfullt.

  • Hantera ditt eget  motstånd och blockeringar

När du möter dina egna blockeringar och rädslor vilket naturligt händer då och då så är det av vikt att våga se detta och göra något åt det. Annars är risken att det drabbar den person du möter och i slutänden drabbar det dig själv negativt. Man ska inte jobba med motstånd. Motståndet har ju ett syfte och en information från ditt inre. Lyssna aktivt och använd självhjälpsmetoder.

  • Skapa resurstillstånd innan samtalet

När man är i ett resurstillstånd har man mest tillgång till sina resurser och kunskap. Ett sätt att göra detta är att ha ett problemfritt snack innan man kommer till själva ärendet. Hur får man då människor att känna ett resurstillstånd. Man pratar om det som personen är intresserad av och tycker om.

Ett ex från verkligheten. En handläggare upplevde en stark rädsla i mötet med en hotfull person varje gång denne kom. Speciellt när han fick avslag.

Steg ett var först hantera handläggarens egen känsla och eliminera den och försätta sig i ett resurstillstånd. Steg två var att ställa frågan om det fanns något personen var mycket intresserad av.

Det framkom att hästar och travet var ett stort intresse. Mitt råd som handledare var då ”var intresserad och prata om det initialt” vilket handläggaren gjorde vilket ledde till bra möte. De pratade trav varje gång de möttes efter detta och det förekom aldrig något mer hot.

Ett annat exempel från socialtjänsten var ett ärende där handläggaren skulle prata med personen om en LOB. Till saken hör att personen avskydde socialtjänsten. Mitt råd som handledare var att börja prata om den duktiga dotterns bravader på idrottsplanen vilket handläggaren gjorde. Detta skapade ett bra klimat för att så småningom komma fram till det egentliga ärendet. Personens reaktion blev ”ja det var ju dumt. Det ska aldrig hända igen”

Det behövs oftast mycket lite för att människor ska känna sig bekväma med ett besök hos socialtjänsten. Och det beror mestadels på oss som handläggare och behandlare.

För att kunna utföra denna egentligen självklara strategi krävs att jag vågar ha en öppen kommunikation med mig själv och hanterar mina egna tillstånd.

 

Behandlarens/Handläggarens (övrig personal) egna känslor/tillstånd och agerande.
  • Hur hantera den egna stressen och ångesten?

Det här är självklart en av de viktigaste sakerna för att socialt arbete ska fungera på ett respektfullt och effektivt sätt både för mig själv som handläggare/behandlare och för klienten. Det är dessutom mycket enkelt att lära sig … om jag vill. Mental träning och självhjälpsmetoder rekommenderas.

  • Är egna känslor täckmantel för passivitet?

Många gånger har jag upplevt att handläggarens eller behandlarens egna känslor påverkat insatsen. Det är för jobbigt att hantera egna känslor (egna blockeringar och privatlivet). Så man skjuter upp kontakten eller samtalet eller fattar ogenomtänkta beslut. Det är tyvärr ganska vanligt beteende och borde naturligtvis inte få förekomma. Det är därför det är viktigt med en tillåtande atmosfär i arbetsgruppen som kan ge feedback och stötta. Det är både arbetsgivaren och personens ansvar att göra något åt detta genom ex kurs i stresshantering eller hur vi hanterar ångest.

  • Arbetsgivarens ansvar?

Här vilar ett tungt ansvar på arbetsgivaren och de som jobbar med personal. Jag har under årtionden försökt att bidra med kunskap från de mina utbildningar jag gått för skattemedel såsom avslappning, mental träning, lösningstänkande osv. Men alltid möts av ”det låter intressant, men det behövs inte eller ”vi har inte tid” Jag har alltid tyckt att detta varit märkligt och ansvarslöst från ledningen.

Hälften av alla sjukskrivningar för stress och utbrändhet behöver inte förekomma om all personal lärde sig att hantera stressen och sina tillstånd. Men arbetsgivaren behöver ange riktningen och besluta detta. Jag är övertygad om att de flesta skulle vara intresserade om man fick möjlighet att lära sig dessa metoder som både gagnar arbetet och mig privat. Arbetsgivaren har ett ansvar men det har även du som anställd.

  • Politikens ansvar

Politiker är ju de som fattar besluten och personligen tycker jag att politiker borde lära sig mer om det arbete de sitter och beslutar om speciellt inom den sociala sektorn. Alla de år jag har jobbat inom socialtjänsten så är timmarna vi har träffat politiker inte många. Och frågorna de ställer när vi träffas är inte de intelligentaste. Det har ofta känts som det är ett nödvändigt ont att träffa fotfolket. Men det finns naturligtvis undantag. Men det borde vara noggrannare kontroll av vilka som ska sitta i en socialnämnd.

Här kommer jag återkomma för det här tycker jag är viktigt

  • Först ditt eget tillstånd

Borde egentligen inte behövas några kommentarer. Det är en självklarhet att du som behandlare och handläggare ska vara i ett resurstillstånd när du träffar människor. Du har till och med betalt för det. Tipset är att lära sig tekniker eller övningar som gör att du kan hantera dina egna känslor och de situationer du ställs inför. Alltså ”alltid det egna tillståndet först” Denna mening är ett sk mantra i behandlingskurserna.

  • Dina egna blockeringar

Känner du att du blir blockerad i vissa situationer så är det viktigt att stanna upp och ta reda på varför du reagerar och vad du behöver göra för att ladda ur blockeringen. Blockeringar kan vara formen av ångest, rädsla, oro eller inte tro du klarar av din uppgift vilket påverkar dina åtgärder och beslut. Här är viktigt med feedback från arbetskamrater.

NLP och EFT är bra och enkla metoder för detta.

  • Överentusiasmen/engagemang

Detta är ett ambivalent tillstånd. Det är viktigt att vi har ett engagemang  i vårt arbete och för de människor vi möter. Men ibland kan det bli för mycket av detta. Engagemanget måste alltid vara anpassat till klienten och det jobb jag ska genomföra men ibland handlar det om mig själv som handläggare/behandlare. Jag har ett eget behov att tillfredsställa. Det är viktigt att ge feedback från arbetskamrater när vi märker detta. Om man engagerar sig för mycket och djupt känslomässigt så är det svårt att vara behandlare för personen. Det så att säga svårt att sitta på två stolar samtidigt.

Var engagerad i arbetsuppgiften inte i personen.

  • Egna vinster med agerandet
  • Skjuta upp sabotaget

Skjuta upp beslut och åtgärder är ett av människans största sabotage både mot sig själv och mot de man arbetar tillsammans med (kollegor och klienter). Vanligt förekommande och förstärker eventuell ångest (prestation). Kan förebyggas med Mental träning och NLP/EFT.

  • Utmaningar är stimulans och spänning

Det gäller samma sak för oss som jobbar i branschen som det gäller för klienten. Jag behöver utmaningar för att känna mig själv och mina begränsningar. Ju mer ansvar jag själv tar för mina rädslor, ångest och begränsningar ju mer utvecklas jag. Det är förvånansvärt hur mycket resurser människor har när de får möjligheter att konfronteras med dem. NLP/EFT modellen är ett fantastiskt redskap för arbete med människor. Den ger utmaning, stimulans och spänning.

  • Luta dig tillbaka när du vet lösningen

Detta är en av de häftigaste och mest användbara meningarna i behandlingsvärlden. Det är en så häftig känsla när när man tränat på att luta sig tillbaka och låta klienten göra jobbet. Hur många gånger har inte jag entusiastiskt förmedlat som jag trott briljanta lösningar till klienten men möts av skepsis eller artighetsfrasen ”det låter intressant. Det ska jag fundera på” Om du lutar dig tillbaka så blir du mer kreativ själv hur du ska förmedla en som du tycker bra ide till andra människor. Ju mindre du jobbar som terapeut ju mer jobbar klienten.

Återkommer med mer här

Behandlarens/Handläggarens (övrig personals) motivation och synsätt
  • Vems är (äger) problemet? Lösningen?

Först behöver vi ställa frågan. Vad är ett problem? För vem är det ett problem? Vem har bestämt att just denna situation är ett problem? Hur vet vi att det är ett problem? Är det ett problem för alla människor? Vem äger tolkningsrätten? Vilka känslor associerar vi till när vi tänker på ordet problem? Tänk om det är något som bara är?

Rikard Bandler myntade följande. En situation är bara en situation. Att må dåligt är extra.

Samma sak med lösningen. Vem bestämmer vad som är lösningen? Socialtjänsten, behandlaren, klienten eller någon annan?

Klienten naturligtvis (kan finnas undantag)

  • Vems känslor styr processen?

Det finns alltid känslor i ett behandlingsmöte. Det är bra ledtrådar att jobba vidare med. Varför reagerar jag? Varför reagerar klienten? Varför möter jag motstånd? Vad är syftet? Förändring leder alltid till någon form av ångest eller rädsla och konfrontation med personens trossatser. Men jag ska akta mig för att låta mina känslor som behandlare styra processen.

  • Får man ha åsikter?

Tveksamt. Förmodligen beroende på var man jobbar. Det måste ju passa ihop med ledningens strategier och nivå på kunskap. Det kan också det bero på hur man framför åsikter. Vilket tonläge, kroppsspråk, ordval och timing. Mycket beror på vilken ledning man har. Jag har jobbat på arbetsplatser där det uppskattades med åsikter men jag har också arbetet inom socialtjänsten där det inte var tillåtet och det visades genom mobbing och utfrysning. Ledningen hade personliga vinster av att inte lyssna. Jag tror att det är oerhört viktigt att ha respekt för  människors åsikter och att lyssna till dessa oavsett om de är rätt eller fel. Dess åsikter kommer ju någonstans ifrån. Kan vi inte ha åsikter så begränsas utvecklingen och arbetsmiljön vilket alltid får negativa konsekvenser förr eller senare.

  • Han är inte motiverad. Han vill ju ingenting.

Tyvärr hör man ofta detta argument bland behandlare och handläggare ibland. Det är inte sanning. Motiverad till vad? En bra och obligatorisk fråga. Möjligtvis kan jag säga att personen inte var motiverad till det jag förslog. Eller en klassiker, han/hon gör inte som vi säger. Jag vet att människor är alltid motiverade när vi möter dem där de befinner sig. De befinner sig där därför de behöver befinna sig där just då. Det är vår uppgift att möta människor där de befinner sig inte någon annanstans. Var i kartan ska jag börja. Ibland får vi jobba lite. Ett sätt är att fråga klienten så får man material att förhålla sig till och jobba med.

  • Det finns inga omotiverade klienter

Det finns inga omotiverade klienter bara inflexibla handläggare och behandlare. Ett kontroversiellt påstående naturligtvis men ack så sant. Många socialarbetare har blivit förbannade på mig för detta uttalande. Det är som att svära i kyrkan hos vissa. Men det är många gånger en sanning. Det är ett bra hjälpmedel för mig som behandlare då det synsättet gör att jag får anstränga mig för att skapa ett tillstånd för motivation och ställa frågan ”motiverad till vad? Det innebär ju samtidigt att jag måste hantera mina egna tillstånd av motstånd och ångest för att det ska fungera. Bra för mig och bra för klienten.

  • Ej jobba med motstånd

Det finns ju ingen anledning att jobba med motstånd och motstånd möter vi ofta i den här branschen. Om jag möter motstånd har jag själv skapat det och är ansvarig för att hantera det och hitta ett annat sätt att kommunicera. Dels att hantera min egen ex irritation och dels hjälpa klienten in i ett resurstillstånd (se vinglaset NLP/EFT modellen). Det är det som är mitt jobb.

  • Alla människor har de resurser de behöver

Det här är en sanning som jag har fått bekräftat genom åren speciellt sen jag började med NLP/EFT modellen. Människor med bekymmer har alltid ett motstånd av något slag som behöver hanteras först innan man bestämmer vägen framåt. Genom att hjälpa personen med detta frigörs en enorm kapacitet. I början blev blev jag mäkta förvånad och fascinerad av kraften i människors egna resurser. Det avgörs av vad jag sätter mest fokus på, problemet, lösningen eller målet.

  • Människor skapar sin egen verklighet

Det här är en viktig mening. Den innebär att ansvaret ligger hos mig själv som människa även om jag ibland tycker att det är andras fel (se ansvarsmodellen NLP/EFT modellen). Mitt eget tänkande styr mina känslor som i sin tur styr mitt beteende och som påverkar andra människors tänkande och styr deras beteende som därigenom också påverkar mig tillbaka. Genom det här tänkandet möter jag mina egna begränsningar och blockeringar och kan göra något åt det.

Kom ihåg att vi är alltid ansvariga för våra egna känslor. Vi har valt dem medvetet eller omedvetet.

  • Ytligt seende

Ibland ser vi saker och drar slutsatser felaktigt. Ett ex på detta var följande. En socialsekreterare ser en person som hade sökt körkortstillstånd snubbla på en trottoarkant och drog slutsatsen att personen var onykter och anmälde detta till länsstyrelsen vilket gjorde att personen inte fick tillståndet. Det uppdagades efteråt att personen hade trampat snett och vrickat foten.

Skvaller är ett ytligt seende. Men vad är fakta? Ett annat exempel är när vi läser journaler och akter från det förflutna och drar snabba slutsatser. Ett vanligt argument jag har har lyssnat till i socialtjänsten är ”han/hon har ju inte lyckats förut.” Respektlöst och okunnigt. Dessutom om vi ska gå efter det förflutna kan ju inte några förändringar ske överhuvud taget. Min motfråga. Vad har det med nuet att göra?

  • Kränkningar av klientens kunnande

Ofta kan det ju vara så att klienten har mer utbildning än vi själva och kan mer än handläggaren och behandlaren. Många klienter klagar på att de blivit kränkta framförallt av socialtjänsten när de framfört sina åsikter. Det är ju dessutom tillräckligt jobbigt att gå till ett väntrum på socialtjänsten för de flesta människor. Det är jobbigt för många att träffa en ung nyutbildad som inte alltid hittar mötet och respekten. Naturligtvis oftast beroende på oerfarenhet. Det finns bra undantag. Sen ska man ska komma ihåg att klienten hjälper hellre en okunnig handläggare än en arrogant styrande handläggare. De här som alltid säger ”jag har gjort bedömningen eller nu har vi bestämt detta” utan att lyssna på argument. Mina erfarenheter är att klienten många gånger har lösningar på sina bekymmer men vi lyssnar inte eller så passar dessa inte in i myndighetens system.

Det är då man som handläggare och behandlare ska luta sig tillbaka och lyssna. Gratis handledning.

  • Rykten/Fakta

Rykten är tyvärr vanligt förekommande inom socialtjänsten och granskas inte alltid. Det var som en handläggare en gång sa om ett falskt rykte. ”Eftersom det förekom så var det väl sanning”

Ett exempel på detta var när en handläggare berättade för mig att en av mina klienter hade varit full på jobbet. Är du säker på detta sa jag? När var detta då? Jag antar att det var nyligen sa handläggaren. Har du kollat detta? Vem har sagt detta? En kollega berättade att hon hade hört att det var så. Då ska jag upplysa dig om att denna händelse ligger ca 10 år tillbaka i tiden och klienten kom till jobbet och blåste 0,2 i en alkometer. Det här var en duktig handläggare som tog till sig feedbacken jag gav till henne på ett positivt sätt. Men tyvärr är sådana här händelser mer vanliga än vi tror.

Falska rykten och fel ordval får oerhörda konsekvenser. En självklar fråga är Vad är fakta? eller min favorit. Hur vet du det?

  • Att inte samverka

Många gånger är det prestige när vi inte samverkar. Det finns åtskilliga exempel på där både läkare, handläggare och behandlare inte vill medverka om de inte får som de vill. Inte många tankar på klientens bästa där inte. Tyvärr förekommer det att man är man mer intresserad av den egna organisationens status än av klienten.

  • Får man utvecklas inom organisationen?

Det är alltid intressant hur en organisationen som socialtjänsten fungerar när någon sticker ut. Människor visar sidor som man inte sett tidigare. Prestige, avundsjuka, ryktesspridning, lögner, ren elakhet och att inte samverka är vad händer. Speciellt om du är en proaktiv, intern tänkande och alternativ person. De här negativa beteenden har stoppat många kreativa personer och utveckling av verksamhet. Då är det inte många tankar som skänks till klientens bästa. Socialtjänsten har förlorat många duktiga och kunniga personer genom detta agerande genom åren. Det har kostat många pengar av skattemedel. Organisationer behöver människor som är udda, kreativa och proaktiva, inte för de har rätt, men för att väcka tankar och för utvecklingen.

  • Vi brukar göra så här syndromet

En klassiker. När jag kom till min första arbetsplats i kommunen möttes jag av detta. Vi har alltid gjort så här och det har alltid fungerat. Man kan då fråga sig för vem fungerar det? Anledningen att någon framför en annan åsikt är ofta att man upptäckt att man skulle kunna göra något bättre eller att det kommit någon ny kunskap. Men det medför motstånd ofta beroende på rädsla för förändringar. Socialtjänsten där jag har jobbat har det alltid skett förändringar i tid och otid. Det har varit byte av datasystem men framförallt dessa ombyggnader och flyttande fram och tillbaka. Mitt första handledningsuppdrag i socialtjänsten var en grupp som var så oroliga för byte av datasystemet att det var svårt att ha handledning. Handledningen fick handla om detta. Gången efter var det frid och fröjd. Det var ju inte så farligt. Det var ju onödigt att oroa sig.

  • Rädsla att stå för saker

Rädslan hos handläggare/behandlare har skjutit upp många åtgärder och behandlingar. Detta är ju en egen känsla som du själv är ansvarig för att hantera. Det är inte OK att det drabbar klienten negativt, men tyvärr vanligt förekommande.

Återkommer med ex

  • Lita på magkänslan?

Att lita på den egna magkänslan är en omedveten kompetens. Vissa människor har det bara men det kan också vara en kompetens som utvecklas med åren om man är öppen för det. Vissa människor hittar aldrig den känslan utan blir kvar i det teoretiska världen. Personligen har jag alltid haft en förmåga att känna in saker. Och det har inte så mycket med min personliga helhet att göra. Det är som det finns en egen personlighet i personligheten. Jag lärde mig att våga lita på magkänslan och med facit i hand så har det ju nästan alltid varit rätt.

  • Hur får vi klienten att ta ansvaret?

Ganska enkelt många gånger. Genom ett bra bemötande till att börja med. Börja med att skapa rapport som man säger i NLP genom möta personen dennes kognitiva, språkliga, mentala och emotionella värld. Du gör personen intresserad genom en bra, rolig och intressant information. Mina erfarenheter är att människor alltid är intresserade. Om inte helheten så delar av informationen. Poängen är att inte prata om problemet om inte personen själv vill detta initialt. Låt personen bestämma takten. Han/hon kommer berätta när tiden är rätt. Var följsam, påstå inte saker, ställ istället frågor med rätt tonfall, var nyfiken på och var flexibel. Testa NLP/EFT modellen.

  • Har vi tillräcklig respekt för klienten?

Det är blandat. När man möter människor får man inte ha egna personliga känslor med. Det finns ju beteenden som jag tycker hjärtligt illa om ex misshandel av kvinnor och barn som jag naturligtvis påverkas av. Jag blir förbannad och ledsen.

Jag lärde mig att hitta ett neutralt förhållningssätt för att kunna bemöta klienter på ett respektfullt och korrekt sätt när jag jobbade på Rådgivningsbyrån i Nässjö i början av 90-talet.

Det fantastiska ägget. En övning för neutralisering av personliga känslor i mötet med andra människor. När jag själv vill.

Så här var det. Jag hade en klient som var högt utbildad och ett respektfullt yrke som kom till mig en gång i veckan pga alkoholproblem. Han skulle vara med i en kommande 6 veckors 12 stegs behandling. Jag hade svårt för honom därför jag visste att han hade misshandlat sina kvinnor och skulle ha en rättegång om detta senare. Han visste inte att jag kände till detta. Men problemet var att jag tyckte inte om honom. (sällsynt med mig). Mina personliga känslor påverkade mitt agerande i våra möten. Jag var inte bemötande och jag kände att det inte var OK.

Vid det här tillfället hade vi just haft ett av dessa krystade samtal (det berodde på mig) och när han gick så vinkande han glatt och sa ”då ses vi nästa vecka Janne” Jag kände, helst inte. Samtidigt insåg jag att mitt beteende inte var OK. Det var inte professionellt. Han hade rätt till ett respektfullt bemötande som alla andra som sökte hjälp vid mottagningen.

Så jag beslöt att göra något åt detta. Men jag visste inte vad. När jag fastnar på något sätt så brukar jag bläddra i någon bok eller böcker på måfå. Vid det här tillfället hittade jag en övning som kallades ”ägget” Övningen gick ut på att jag skulle föreställa mig ett stort ägg med en dörr som jag skulle gå in i och låsa inifrån. Jag skulle möblera ägget med ex sköna kuddar, färg, soft musik och bara koppla av tills jag kände mig avslappnad. Då skulle jag låta ägget omges av ett ogenomträngligt skal där ingenting kunde störa mig och ankra det. Jag genomförde denna övning och tränade den några gånger.

Veckan därpå hade vi ett nytt samtal och när han gick nerför trappan och vinkade och sa ”då ses vi nästa vecka Janne” så vinkade jag glatt och sa ”det gör vi, du är välkommen” När jag analyserade vad som hänt så upptäckte jag att vi hade hade haft en mycket kreativt och givande samtal och jag hade inte haft en enda tanke på vad jag tyckte personligen. Och så har det varit sen dess. Varje gång jag hamnar i en situation där mina personliga åsikter och känslor i mötet med människor kan jag gå in i mitt ägg och avskärma mig från dessa.

När jag som klient lämnar en myndighet ska jag känna att jag blivit korrekt bemött och jag ska ha en OK känsla. Det är mått på handläggaren/behandlarens skicklighet.

  • Journal eller egen bedömning?

Generellt sätt. Gör din egen bedömning innan du läser journaler och akter annars är risken att du blir påverkad. Detta gäller speciellt socialtjänsten. Därmed inte sagt att man inte ska läsa journaler och akter. Jag har varit med otaliga gånger där journaler och akter från det förflutna styrt läkare, psykologer och socialsekreterare och deras åtgärder. Jag betraktar detta som oerhört kränkande för personen och i vissa fall som övergrepp.

För en tid sedan var jag vittne till en sådan händelse. En patient söker sjukvården för att få hjälp med en tids sjukskrivning för att som hon säger återhämta sig efter flera traumatiska händelser. Läkaren utgår delvis från gamla psykjournaler och föreslår kontakt med psykiatrin vilket patienten uttrycker sitt ogillande därför det inte stämmer med verkligheten nu. Hon behöver bara en tids vila. Ibland kanske det är viktigt att lyssna på patienten mellan raderna. Läkaren pratar med vårdteamets psykolog och frågar om denne minns denna patient han hade kontakt med för ca 15 år sedan. Vilket resulterade i att han rekommenderar att remittera personen till psykiatrin utan att ha träffat patienten. Jag har under min karriär varit med om åtskilliga liknande fall både inom socialtjänsten och sjukvården. Det är viktigt att beivra denna typ av kränkningar. Patienten gick aldrig till psykiatrin. Hon fick sin vila genom annan hjälp och är tillbaka på banan.

  • Vi ser det vi har fokus på

En intressant övning är att dela upp människor i grupper om tre. En berättar, en lyssnar och en har till uppgift att räkna alla bokstaven T i berättelsen. T räknaren har naturligtvis inte uppfattat så mycket av berättelsen. Han/hon var ju upptagen med annaT. Den här övningen gjordes på en världskonferens i Lösningsterapi en gång i tiden av Steve De Shazer. Han ville visa på betydelsen av hur viktigt det är att vi är fokuserade på personen vi möter och inte på diagnoser, etiketter (ex alkoholist) rykten, skvaller, kläder, ljud, likt etc. Annars är risken att vi missar viktigt information.

För mig som behandlare är det viktigt att lyssna och skapa en uppfattning själv. Jag har alltid tyckt att många utredningar inte berättar vad det verkliga problemet är. Som behandlare har jag inte så mycket nytta av sociala utredningar därför att problemen personen har finns oftast på ett djupare inre plan. Detta ska inte missförstås. Jag är inte motståndare till utredningar. Var och en har sin arbetsuppgift.

  • Att sätta etiketter på människor. För och nackdelar

Nackdelen med etiketter och titlar på människor är att vi blir omedvetet fokuserade på detta och kan missa viktig information. Att vara nykter alkoholist exempelvis. Vad blir fokus i det mötet. Ordet alkoholist och vad innebär det? Dessutom vet vi att det är en sjukdom som du inte blir av med och ibland jämför man med diabetes. Men är detta en sanning? Eller är detta sanningen för 12 stegs filsofin? Får det oss att avstå från att söka alternativ? Alternativen ska man söka i USA där det mesta av all forskning sker inom detta området.

Jag tror och tycker att det räcker att vara människa. Jag behöver inte några andra titlar (eget val) än de jag har i mitt yrke.

  • Hur fattar vi beslut?
  • Okunskap

I okunskapens namn kan man göra mycket dumheter. Dessutom är det mycket svårt att samverka med okunskap. Men det finns ingenting man inte kan lära sig. Frågan är bara hur. Kunskap måste ju praktiseras för att ska förvandlas till kompetens. Det innebär att arbetsgivare behöver ge utrymme till anställda speciellt nyutbildade att praktisera sin teoretiska kunskap.

När jag tittar tillbaka så har det tyvärr varit så att arbetsgivaren har nöjt sig med att anställda varit på utbildning och kan visa ett intyg på detta. Mi är ju en sådan utbildning. Såvida det inte varit praktiska utbildningar typ NLP, EFT, Lösningsinriktat arbetssätt etc där man inte kommer undan med bara teoretiska kunskaper. De här metoderna fungerar bara i praktiken, men kan vara roliga att prata om teoretiskt. Inlärning sker genom att man jobbar med sina egna problem och sig själv som redskap i processen.

  • Nyanställd
  • Handledning

Ett kapitel för sig. Jag har varit handledare och haft handledning. Frågan är vad ska vi handleda? Jag har ofta hört klagomål på handledning typ det är bara prat, det blir ingenting, det är bara vissa som pratar, handledaren pratade mest själv osv. Jag tror vi underskattar vår egen kompetens och förmåga att hantera uppkomna situationer. Ofta har handledningen handlat om ärenden. Det handlar sällan om våra egna känslor i gruppen vilket vore mer befogat att ha en handledare till hjälp. Jag tror att vi har tillräckligt med kunskap inom en organisationen (undantag för många unga nyutbildade) för att hantera ärenden om vi har en bra tillåtande atmosfär att prata om ärenden i gruppen utan prestige.

När jag var handledare under ett antal år inom socialtjänsten så tröttnade jag då det blev för teoretiskt. De gånger det blev resultat var när vi gjorde praktiska övningar som hade med handläggarens egna tillstånd i jobbet att göra. Exempel på detta är när handläggaren kunde bli av med sin rädsla för klienten eller hantera sin egen ångest för att göra fel.

En annan typ av handledning är att ha lösningstid inbokad varje vecka där vi lär oss metoder för att hantera besvärliga känslor typ stress, ångest, rädslor och oro. Att vi tränar lösningssnack varje vecka etc. Att vi upprepar våra värden och mål vi jobbar efter kontinuerligt. En bra metod är att personalgruppen träffas innan man slutar eller på morgonen och diskuterar följande. Vad har vi gjort bra idag? Hur kan vi gör mer av detta? Vad har vi lärt oss?

Individens beteende och överlevnadsstrategier (sabotage av behandling)
  • Utnyttja handläggare och behandlingspersonal
  • Använda den svagaste länken (ex mor, kompis, snäll handläggare/behandlare)
  • Hotelser

Hotelser uppstår för det mesta när personen själv känner sig hotad. Ett annat exempel är att personen lyckats skrämma någon person med ett hot. Ett hot är alltid starkare än sitt genomförande.

Kommer mer

  • Sjukdomar
  • Tycka synd om syndromet (andra)
  • Självömkan (egen)
  • Skylla på andra och annat
  • Skälla på andra
  • Prata (skitsnackaren)
  • Lägga ansvaret på andra att göra något
  • Snackaren
  • Fjäskaren
  • Alliera sig med andra
  • Manipulatören
  • Fastna i mönster
  • Självsabotaget
  • Hjärnskador som redskap (att skylla på)

En bra ursäkt att inte behöva göra något. Jag har ju en skada i hjärnan eller jag har den här diagnosen och det går inte göra något åt. Där är det stopp. Jag har aldrig träffat någon eller något som inte går att förändra eller förbättra. Men vi får anpassa åtgärder till där personen befinner sig. Det måste alltid börja med att få personen att känna att det ändå är möjligt att göra förändringar och att det finns en vinst med detta.

Mediciner och motivation
  • Medicinens påverkan på tänkandet?

Viss typ av medicin påverkar tänkandet. Det är ett påstående jag gör. Skämtsamt brukar man säga att ”personen har inte alla hästar hemma i stallet” Naturligtvis beroende på vilken medicin man äter. Men människor som står på mediciner är ofta mer svårbehandlade och har svårare med inlärning och få tillgång till inre känslor. Jag vill påpeka att jag är inte motståndare till medicin när det är befogat vilket det inte alltid är. All medicin har ju biverkningar. Aktuellt just nu är exempelvis Alvedon. Det finns andra lösningar än medicin för exempelvis ångest vilket är den mest förekommande känslan inom det yrke där jag jobbar. Söker du sjukvården kan du få medicin för din ångest men öppenvården har inga mediciner utan vi löser det på annat sätt. Det är ett val du har som person.

  • Medicin eller drogfrihet?
  • Medicinens påverkan på  motivationen? Är man motiverad att bli drogfri när man fått legalt knark?

Det här är en knepig passage. Om du på eget bevåg äter viss typ av medicin (ex subutex) så äger du inte tillträde till arbetsmarknaden. Men äter du samma mängd utskriven av läkare är det OK. Skillnad? Det man säger när man ger vissa personer dessa mediciner är att ”du kan aldrig bli drogfri” Ett ex från praktiken. En person söker behandling inom öppenvården och målet är att så småningom bli drogfri. Han jobbar bra med detta men på vägen får han så småningom ett möte med sjukvården och beviljas medicin vilket då gör att hans ambition att bli drogfri är som bortblåst.

Tillståndsbunden inlärning
  • Att lära i den miljön där kunskapen ska användas

Mestadels stora fördelar. Den största fördelen är att du kan få kunskap som du kan testa direkt i situationen och med de människor som är inblandade om det fungerar.

  • Zeiganickeffekten

Det är viktigt att inlärning integreras i det dagliga livet. Ofta sker den på speciella platser såsom högskola och universitet. Uneståhl betonade vikten av när vi går från att ”lära i livet” till att ”lära för livet” göra det med hjälp av en relativt okänd lag som benämns ”Zeigarnickeffekten”

Zeigarnick var en ryska som 1927 skrev en avhandling om ”behållning av slutförda och icke slutförda uppgifter” Den kallas Zeigarnickeffekten och innebär att om en individ motiveras att slutföra en uppgift skapas ett spänningssystem som inte försvinner förrän uppgiften är slutförd. Om uppgiften sträcks ut i tiden fortsätter det målinriktade spännings-tillståndet att verka. Det är då lättare att minnas uppgiften och hur den ska bearbetas och man får motivation att slutföra arbetet. Ett ex: Vi brukar säga till personer som går behandlingskurser att de gör det inte för att bli av med alkoholproblemen utan för att lära sig kunskaper som de kan använda för resten av livet. Därför har deltagarna i kurser en uppgift efter varje ny kunskap eller övning. Hur, var och när kan du använda denna kunskap  i din hemmiljö eller den miljö där du vistas? Skriv ner och förankra.

  • Behandlingshem
Hjärnan och kroppen
  • Belöningssystemet

Forskarna är överens om att de flesta droger påverkar ett speciellt system i hjärnan som kallas mesolimbiska dopaminsystemet eller belöningssystemet. Nervtrådarna i detta systemet börjar i mitthjärnan och sänder signaler till det limbiska systemet (känslohjärnan) och till frontala cortex. Det gör att det skapas en förbindelse mellan de delar av hjärnan som reglerar våra fysiska behov, vårt känsloliv och våra handlingar.

Belöningssystemet stimulerar individen att upprepa beteenden som gynnar överlevnad ex hunger. Positiva känslor signalerar att beteendet är funktionellt och ska fortsätta eller upprepas. För varje repetition förstärks kopplingen mellan tillfredsställelse, positiva känslor och vissa beteenden. Hjärnan skapar ett mönster för droger som lurar belöningssystemet och skapar en genväg till tillfredsställelse.

För personer med tidigt utvecklat beroende eller någon psykisk störning som inte har utvecklat mogna kognitiva mönster är det viktigt att anpassa behandling och förändring och börja där personen befinner sig.

  • Hjärnans olika delar och funktioner

Här kommer jag presentera två modeller som jag varit tilltalad av och som är på något vis logiska i arbetet med beroendeproblem. Den ena är en från en bok skriven av läkaren Olof Ulwan från 80 talet som handlar om hjärnans tre delar. Neocortex, känslohjärnan och reptilhjärnan.

Den andra modellen lärde jag mig av David Barron som jag har använt i föreläsningar och behandlingskurser. Den är enkel och begriplig. Den handlar om det medvetna och undermedvetna.

Medvetna = det du har fokus på just nu. Du kan processa 7+- tankar samtidigt i det medvetna.

Korttidsminnet

Orsakstänkande (varför) Verkan

Realistiska minnet eller förnuftsminnet (varför)

Viljekraft (fungerar så länge du har fokus på det)

Undermedvetna har en helt annan process

Långtidsminnet

Emotionen

Värden

Tryggheten (positiv intention)

Verklig vilja

 

  • Hjärnskador
  • Kroppens reaktioner
  • Kroppsskador
  • Kroppens språk
  • Vad säger kroppen?

Kan du prata med din kropp? Hur kommunicerar din kropp med dig? Vad säger de olika kroppsdelarna att du dricker exempelvis alkohol? Eller är det här någon form av flum?

Psykologiska blockeringar för förändring (PR)

Är det undermedvetnas sätt att reagera på förändring. Förändring innebär ju att du utsätter dig för något okänt och behöver bryta någon form av vana. Man märker att du har en psykologisk blockering genom att ex samtal inte lyckas. Det undermedvetna håller fast vid det kända och bekväma beteendet genom att skapa ex ångest eller motstånd. Det är därför viktigt att korrigera blockeringar innan man påbörjar terapi. Kom ihåg … alltid tillståndet först.

När har man psykologiska blockeringar?

  • Missbruk av sinnesförändrande droger  i alla former (alkohol, narkotika, mediciner) Missbruk är förmodligen den besvärligaste blockeringen.
  • Negativt tänkande skapar negativa känslor.
  • Sjukdomar (somatiska sjukdomar)
  • Depression och nedstämdhet. Har för lite tillgång till mig själv i detta tillstånd.
  • Toxiner
  • Sekundära vinster (för stor vinst ex trygghet och kontakter, att ha det som jag har det).
  • Hittar inte kärnproblemet/känslan
  • Aspekter (andra grenar av samma träd)
  • Vill inte
  • Okunskap (skapar rädsla, ångest och motstånd)

Du behöver lösa dessa blockeringar innan du börjar jobba med förändring och hinder.

Hinder för förändring
  • Automatik (vanor)

Vi gör det mesta automatiskt då det är inlärt och många gånger vältränat beteende och styr till stora delar vårt liv. Om du gör vad du alltid har gjort, så får du det du alltid fått.

  • Tolkningar

Hur vi mår är inte bara beroende av vad som händer i ditt liv utan hur du tolkar det som händer. Du bestämmer själv hur du vill tänka, känna och handla. Det är vi själva som ger det innebörd. I många situationer har vi lagt in automatväxeln i tolkningsprocessen. Det är inte vad som händer i världen utan våra tolkningar av världen som styr.

  • Trossatser (begränsande trossatser typ ”jag kan inte”)

Hur bra vi fungerar i livet styrs av vad vi tror vi klarar av. Ex lätt/jobbigt. Vi har mer resurser än vi anar men våra föreställningar av vad vi tror blir de gränser som vi själva sätter. När du sätter gränser för dig själv så sätter du gränser för dig själv.

Den som tror att den kan har förmodligen rätt, men det har även den som tror att han/hon inte kan.  Henry Ford

  • Självbild

Din bild av dig själv styr ditt beteende vilket påverkar andras bild av dig vilket styr deras beteende mot dig, vilket påverkar dig i sin tur. Så vad tycker du om dig själv? Hur värderar du dig själv?

  • Negativt tänkande

Hjärnan gör vad den blir tillsagd inget annat. Det finns ett uttryck som låter på följande vis. Om människor visste hur farligt det är att tänka negativt så skulle de aldrig våga göra det.

  • Rädsla (en stark påverkande  känsla)

Rädsla är både positiv och negativ beroende på vad. En av de största rädslorna är rädslan för förändring och rädslan att bli avvisad. Rädslan att misslyckas och rädslan att lyckas sägs vara lika stor. Hjärnan söker sig till den starkaste känslan och rädsla är en stark känsla.

  • Inlärd hjälplöshet

God hälsa är beroende av att känna sammanhang i tillvaron och att den är hanterbar och meningsfull. Motsatsen är hjälplöshet. Inlärd hjälplöshet uppstår när du har försökt gång på gång men inte lyckas. Då är risken stor att man ger upp.

Ett exempel på detta är ett akvarie med småfisk där man släpper i en hungrig gädda som då slukar all småfisk. Man plockar bort gäddan och släpper i ny småfisk med den skillnaden att man sätter en glasskiva mitt i akvariet. Man släpper i den hungriga gäddan igen som attackerar småfiskarna men smäller slår nosen i glasskivan och når alltså inte fisken. Och det finns en gräns för hur många smällar man tål. När detta upprepats tillräckligt många gånger så ger gäddan upp. Det går ju inte att nå fisken. Då tas glasskivan bort och fiskarna är inom räckhåll för gäddan. De simmar framför nosen på  gäddan. Gäddan är helt apatisk och har gett upp. Gäddan har ju lärt sig att han inte kan nå småfisken och svälter ihjäl. Så fungerar inlärd hjälplöshet vilket tyvärr är vanligt bland människor som har bekymmer av olika slag.

  • Etiketter och diagnoser (ex alkoholist, ADHD)

Det är naturligtvis nödvändigt i sjukvården att ställa en diagnos. Men diagnoser är väl en färskvara till stor del? Men tyvärr hänger vissa med hela livet. Speciellt de från psykiatrin. En diagnos eller en etikett på en människa har ofta med dennes identitet att göra och vi lever våra liv utifrån den identitet jag tror att jag har eller människor talar om för mig att jag har. I mitt yrke har jag genom åren sett alltför många diagnoser och etiketter på människor som inte stämmer och fått oerhörda konsekvenser. Människan är inte sin diagnos eller etikett. Människan är mycket mer än så. En bra åskådning på detta är ett utdrag från Vibeke Olssons bok ”Den vackraste visan” Där hon skriver om sin syster.

Hon var alkoholist. Detta ord alkoholist har blivit ett av vår tids onda ord. Ett ord med en nästan magisk effekt, som aids eller cancer eller härdsmälta. En person som är alkoholist betraktas snart som bara alkoholist. Ordet alkoholist suddar lätt bort alla andra ord. När jag skriver att Elisabeth var alkoholist finns då det andra kvar? Eller bleknar den mörkblå blicken, solglittret och fågelskräcken bort? Var blir av prinsessan och språkgeniet? Vad händer med folkpartisten och hockeyfantasten med korta armarna?

En människa är aldrig sin sjukdom inte heller alkoholisten.

  • Negationer (inte, ej osv)

Undvik ordet inte om möjligt därför hjärnan registrerar inte det ordet. Ett exempel är du får inte tänka på en rosa elefant. Vad gör du? Tänker på en rosa elefant eller? Säg vad du vill istället för vad du inte vill.

  • Olika kartor

Människor har olika kartor om världen beroende på fostran, värden, kultur, religion och upplevelser (positiva/negativa). Även personligheter och vilken personlighet som är mest framträdande (ex alkoholistrollen).

  • Fokus på andra (släpper fokus på dig själv)

Du kan inte förändra dig själv genom ha fokus på andra.

  • Förflutna (begränsande upplevelser ex trauma, kränkningar)

Det förflutna är inte här nu.

  • Okunskap

Det är svårt att samverka med okunskap.

  • Trevliga behandlare

Det är viktigt att vara trevlig (???)  i mötet med människor. Trevlig för mig i detta sammanhanget betyder respekt, ett just bemötande och förmedla något som ger personen möjlighet att skapa förändringar som kan avsluta kontakten.

Men det finns alltför många behandlare och handläggare som bygger hela sin image på att vara trevliga eller hävda sin utbildning eller titel. Dessa personer skapar ofta personliga relationer med klienter. Det är ett sätt att utnyttja klienten för egna syften (ibland omedvetet) och det är ett sätt att skjuta upp att behöva fundera över och göra något åt sin egen problematik (behov). Dessa personer åtnjuter beröm och förtroende på kort sikt både från kollegor och klienter. Men sanningens ögonblick kommer förr eller senare. När det är dags att visa upp resultatet så avslöjas hur det egentligen fungerar. Med dåliga och okunniga chefer och ledning så tar detta tyvärr ett par år att rätta till vilket drabbar både personen själv (ofta sjukskrivningar och byte av jobb) och klienterna.

Det finns otaliga exempel på personer som gått i flera år i terapi, hos behandlare och på mottagningar och när man frågar dem om det har hjälpt så blir svaret ofta  ”nej, det är väl ingen större skillnad men han/hon är ju trevlig” Det är ett sätt att medverka till att förlänga missbruket. Därför är det viktigt att titta på resultatet och bedöma åtgärder efter det. Jag har som behandlare/handläggare ett ansvar att vara självkritisk vilket är tufft. Vi har som arbetskamrater skyldighet att ge positiv feedback på detta. Det är oerhört viktigt för oss att skapa en arbetsmiljö där vi har ett öppet tillåtande klimat och samverkar med varandra. Klienter behöver behandlare och handläggare som utgör en skillnad.

  • Personalkonflikter i organisationen

Det här är vanligare än vi tror och ska naturligtvis inte få förekomma officiellt. Jag skulle vilja gå så långt att jag påstår att socialtjänsten är beroende av interna konflikter för att inte behöva granska sig själva.

Det finns exempel på när alla klienter har åkt hem från behandlingshem för personalen är oense. Det finns liknande exempel från öppenvården och socialtjänsten. Mycket respektlöst mot de som söker dessa verksamheter. Lösningen är att var och en först hanterar sina egna känslor och tillstånd och sen diskuterar vilka värden och tänkesätt som vi ska samverka kring.

  • Missbruk (i alla former)

Missbruk är tillfälliga lösningar då de just för tillfället fungerar. Missbruk har ju ett eget tänkande. Speciellt om man lämnar konsekvenstänkandet där hän. Aktivt missbruk är alltid ett hinder för förändring.

  • Depression (begränsat tänkande och kännande)
  • Skador på hjärnan
  • Medicin

Medicin kan ibland vara ett hinder för motivation till förändring. Vissa mediciner påverkar vårt tänkande och våra känslor. Vissa mediciner gör att personen har svårt med djupare inre nödvändig kunskap. Ibland hör man skämtsamt uttrycket ”han/hon har inte alla hästar hemma i stallet”

Kan också utvecklas till ett nytt beroende. Även medicin som sägs inte vara beroendeframkallande kan bli ett beroende.

Jag träffade en gång en person som var beroende av 2 magnecyl till natten för att sova. En person berättade att han glömde att ta sin sömnmedicin och somnade utan. Han vaknade några timmar senare med ett ryck och kom till sin förskräckelse (hans eget uttryck) på att han glömt och ta sin sömnmedicin.

Målet bör ju vara att bli medicinfri om möjligt. Jag påpeka att jag inte är motståndare till medicin när det behövs.

  • Arv (alkoholister i släkten)
  • Fostran och kultur
  • Värden från barndomen kan vara ett hinder (en del av fostran)

Jag uppfostrades till att vara ärlig, hederlig, lojal och ha respekt för andra människor oavsett hudfärg, religion och kultur av mina föräldrar. Jag är mycket tacksam för detta heroiska jobb som mina föräldrar gjorde. Det har väglett mig många gånger i livet.

Men det har inte bara varit positivt. Det har inneburit vissa problem för mig också. Ett exempel på detta är när jag skulle sluta i Eksjö kommun 90. Det var en tid då jag upplevde kostymen för liten i Eksjö. Det fanns inga möjligheter till utveckling varken för mig eller den kommande NLP/EFT modellen i Eksjö. Kommunen hade betalt min vistelse och utbildning i 12 steg 88-89. Till saken hör att jag alltid gjort rätt för mig och påverkats starkt av de ovan nämnda värdena.

När jag skulle sluta i kommunen så gjorde denna fostran sig påmind. Jag fick dåligt samvete. Var jag illojal mot kommunen? Jag frågade ett par företagare och ett par konsulter i branschen om hur de såg på detta och hur jag skulle bete mig. De var totalt eniga. Jag hade inte några som helst skyldigheter. Flera av dessa frågade om kommunen frågat mig om detta och om de velat ha mina kunskaper. Svaret var nej. Inget intresse. Jag förstod det hela när jag i socialnämnden tackade för mig för att jag fått jobba i Eksjö kommun. Jag fick inte minsta respons så jag gick därifrån med lätt samvete vilket jag aldrig ångrat. Jag senare förstått att det var en total okunskap om behandling bland politikerna. Det var skönt att bli av med en drivande nyskapare (inside information). Tyvärr är det mycket så i socialtjänsten i nutid också. (inside information).

Möta personen i dennes mentala karta
  • Representation (se, höra, känna)

Människor tänker och tar in information genom sina sinnen. Det är ofta något sinne som är mer framträdande. Det underlättar kommunikation väsentligt om jag tar reda på hur personen tänker och möter denne i dennes tänkande. Speciellt framträdande är det visuella (hur ser du?), auditativa (när du lyssnar), och kinestetiska tänkandet (vad känner du?). Det är viktigt att anpassa språket till dessa tänkesätt. Själv är jag oerhört kinestetisk och bedömer med känslan vilket innebär i korthet att jag behöver översätta en bildbeskrivning till känslan för att förstå innebörden. Det innebär att jag har svårigheter med skriftliga instruktioner (ex Ikea).

Det är enkelt att ta reda på personens tänkesätt genom att ställa några anpassade frågor och vara uppmärksam på reaktionen.

  • Logiska nivåer

Det är viktigt och underlättar om man möter människor på rätt nivå. Några exempel. Det är ingen ide att diskutera värden när det kanske bara är att gör en justering av ett beteende (beteendenivån). Det är inte framgångsrikt att diskutera att förändra ett beteende om personen inte tror att det möjligt att förändra (föreställningsnivån). Om personen är övertygad om att han/hon är alkoholist (identitet) så är det viktigt att börja där.

En bra fråga är: Vad behöver jag tro och känna för att nå mitt mål? Vad behöver jag göra (förändra, resurser) för att ta mig dit?

  • Metaprogram (ex specifik eller generell, rutin eller alternativ)
  • Symptom (ex ADHD)
  • Diagnoser
  • Etikett (ex alkoholist, arbetslös, ilsk, alltid negativ)
  • Mål (personens egna mål)
  • Delpersonlighet (vilken personlighet pratar du med)
  • Isberget (synligt ovan vattenytan eller osynligt under vattenytan)
  • Förflutna/Nuet och Framtiden (var kommunicerar personen?)
  • Vad samtalar man om? Innehåll eller struktur?
Var ska mötet ske?
  • Plats (anpassas för bästa resultat)
  • Tidpunkt
  • I vilken representation?
  • Tankeprogram  (metaprogram)
  • Vems karta?
  • Undvik hembesök om möjligt (personens mammas gata).
Ansvar
  • Personens eget ansvar

Mina erfarenheter är att människor vill ta ansvar för sitt eget liv. Men ibland behöver man en viss hjälp med detta. Det är ofta hjälp med att bryta vissa mönster eller ladda ur upplevelser från det förflutna som hindrar. Men hjälpen ska vara så tillfällig som det är möjligt. Jag tror att det redan från början är viktigt att förmedla detta faktum att personen vill ta eget ansvar. Därför är frågan ”vad kan jag hjälpa till med med för att du ska kunna ta detta ansvar” viktig.

  • Behandlare/handläggares ansvar

Som behandlare har jag ett ett ansvar för att respektera personen och förmedla kunskaper som gör att personen kan komma vidare i sin utveckling och göra de förändringar han/hon behöver. Som behandlare är jag lärare och vägvisare. Ansvaret för det praktiska arbetet och förändringen är personens.

  • Arbetsgivare

Som arbetsgivare har jag ett ansvar att det finns bestämda direktiv och mål med verksamheten och att det finns stöd för att utföra detsamma. Ett bra exempel på detta var när jag startade upp Rådgivningsbyrån i Nässjö. Min chef Alf Håkansson talade tydligt om för mig att det var mitt ansvar att starta upp och utveckla verksamheten. Han hade inte kunskap om detta. Du sköter behandlingen Jan och jag sköter resten som ekonomi, personalfrågor osv. Ett annat bra exempel på detta med ansvar och förtroende var när jag hade mitt första utvecklingssamtal med Alf och han frågade om det var något speciellt jag undrade över. Mitt fråga var. ”Jag har inte sett  dig på mottagningen under dessa två första år” Alf förklarade detta med att säga. ”Jag gav dig ett ansvar och jag litar på att du tar det. Därför behövs inte jag. Att jag inte besöker RB är mycket positivt för då anser jag att verksamheten fungerar bra. Skulle jag  däremot ofta besöka er så är det för det finns behov av min hjälp att lösa problem.

  • Anhöriga

Att vara anhörig till någon som har problem (blev avbruten här)

  • Samhället
  • Världssamfundet
Utvecklingen av öppenvården
Metoder som har testats genom åren
  • Socialstyrelsen nationella riktlinjer

 

Framtiden

Mer info inom kort