Innehåll på sidan
  • Utbildning vad är det?
  • Går det att arbeta inom det sociala utan akademisk utbildning?
  • Är utbildning kompetens?
  • Weimerfilosofin
  • Teoretiskt snack
  • Skolan kommer till dig
  • Har vi fel fokus med våra utbildningar?
  • Hantera sin egen stress och ångest
  • Kräv resultat
  • Kognitivt tillståndsproblem
  • Inlärning
  • Gordons kunskapatrappa
  • Rapport och god kontakt
  • Ordspråk (några favoriter)
Utbildning … vad är det?

Vad tänker de flesta människor på när man hör ordet utbildning? Skolan, betyg, tentor och prov är väl en naturlig association. Det är säkert minnen och känslor av varierande slag som dyker upp. Personligen har jag hyfsat bra känslor från skolan förutom några mobbingsituationer från lärare. Men skolan var just då ingenting för mig. Dels såg jag dåligt (ingen upptäckte detta) och jag var för blyg för att  berätta det. Jag hade dessutom svårigheter med att koncentrera mig på det teoretiska. Var mer intresserad av idrott och schack. En fantastisk kombination skulle det visa sig så småningom. Så jag gick bara 8 år i skolan och då gick jag om ett år. Jag slutade skolan i förtid och började arbeta. Alltså ingen (skol) utbildning och inga betyg. Det var inget stort bekymmer när jag växte upp på 60 talet. Det var det gott om jobb. Min ideella springpojkskarriär tog fart på riktigt när jag fick mitt första jobb på Thunbergs specerier. Efter ytterligare något budjobb så fick jag anställning som  sk lärling inom träindustrin. Man fick jobba i 6 år innan jag blev fullbetald. När ser tillbaka så var det ett bra och rättvist system som jag tror vi skulle gå tillbaka till, åtminstone delvis. Man fick gradvis lära sig yrket genom praktik och handledning av äldre kollegor. Det fanns också en fostran i detta system som jag tror var nyttig. Det var också utbildning både praktiskt och socialt.

Kan man jobba i socialtjänsten utan akademisk utbildning?

Jag har sedan 80 jobbat inom kommunen och socialtjänsten utan akademisk utbildning. Men jag  har utvecklat kompetens och kunnande i mitt yrke genom att vara engagerad, våga prova, lyssna till vad människor säger, ta emot feedback och göra det som ska göras i praktiken (kan man göra så?). Den tysta kompetensen. Jag har naturligtvis läst en mängd böcker om det mesta i branschen förekommande litteratur. Men jag upptäckte att jag lärde mig nästan aldrig någonting av detta läsande. Det gav mig bara ledtrådar till att utföra saker praktiskt. Precis som när jag gick i skolan. Det är oftast teoretiska texter i det oändliga. Det är inte mitt sätt att lära. Mitt sätt att lära är att se andra och göra och förmedla (utbilda). Men jag har så att säga tentat alla dessa böcker i verkligheten i mitt arbete och kontakten med människor.

Inlärningsprocessen vill jag återkomma till mer utförligt då inlärning är en viktig ingrediens att beakta i arbetet med rehabilitering av människor.

Många utbildningar

Jag har gått många utbildningar genom åren, korta och långa. De har nästan alltid varit anpassade till det jag gör och har behov av på mitt arbete praktiskt (tillståndsbundet) därför har det också fungerat och varit stimulerande. Det har alltid varit mitt eget initiativ sånär som någon obligatorisk utbildning från arbetsgivaren (MI). Jag har mestadels utbildat mig på plats där det sker … i verkligheten. Utbildning och kompetens är för mig två skilda saker beroende på hur du hanterar din kunskap. Ett arbete ska utföras praktiskt oavsett om det är terapi eller svetsning. Du når ju alltid någon form av resultat och får feedback på det du utför, positivt och negativt.

Är utbildning kompetens?

I socialtjänsten där jag befunnit mig under många år utvecklas mer och mer mot teoretisering. Människor har oftast tillräckligt med teoretisk utbildning och poängutbildningar som de behöver omsätta mer i praktiken vilket inte alltid sker. Många stannar kvar i det teoretiska tänket och har svårigheter att förstå det som inte stämmer med teorin. Samtidigt ökar kraven från myndigheten på mer utbildning och fler poäng från högskola och universitet. Det är som om man tror att det är en garanti för bättre resultat. Det kanske det är beroende på vad man ska använda utbildningen till. Men så länge man inte utfört det i praktisk handling så är det bara en teori och prat. Det framförs mycket kritik från de människor (klienter) vi jobbar med om just detta. Utbildning säger inte man har mer kompetens eller är mer kunnig, det säger att man gått utbildning.

Det finns människor som är mer lämpade att arbeta inom den här sektorn och dessa personer tar oftast själv initiativ till att omsätta sina kunskaper i praktisk handling. De som inte är lika lämpade klagar ofta och sysslar med annat. Det borde vara en självklarhet att arbetsgivaren som ofta har kraven på utbildning möjliggör att anställda får tid och möjligheter att praktisera  kunskapen för att skaffa sig intern evidens. Samhället skulle tjäna på detta.

Tre olika episoder om teori kontra praktik

Jag har startat 4 kommunala öppenvårdsmottagningar och en fritidsgård och varit föreståndare och samordnare på fyra av dessa med en annan typ av utbildning än akademisk. När jag tänker tillbaka så är det speciellt tre episoder som jag tänker på när det gäller teoretisk utbildning kontra praktisk (evidensbaserad) utbildning.

Weimerfilosofin

Den första var när jag började som svetsare hos Weimers Mekaniska och första dagen konfronterades med teori och praktik. T.o.m där. Min nya chef (mycket bra chef) talade om för den nyutbildade svetsaren ”så där svetsar vi inte här” Jag kontrade med att ”det har jag ju lärt mig i min utbildning. Dessutom har jag en femma i svetsning”. Men det hjälpte inte. Jag fick lära på nytt. Jag var en mycket konfunderad svetsare den dagen minns jag.  Men chefen hade ju rätt visade det sig. Och det var inte min utbildning och betyg som var intressant för Weimer. Det var hur jag utförde jobbet och vad som blev resultatet av det jag gjorde. Weimer var tydlig med vad han krävde av mig och andra anställda i arbetet och framförde det på ett rakt och tydligt sätt. Belöningen var bra lön, stimulans och utmaningar i arbetet. Jag kallar det Weimerfilosofin och det  har varit en stark drivkraft för mig i efterkommande jobb.

Teoretiskt snack

Andra gången var när jag i början av 80 talet fick tillträde till sk finrummet (min benämning) i det sociala yrkesrummet. Där satt alla akademiskt utbildade ca 10 och jag. Jag hade då en oerhörd respekt för människor som gått på universitetet därför jag trodde att de kunde det mesta inom detta yrket. Men så var det inte upptäckte jag till min stora förvåning. Ju mer jag deltog i samlingar och möten ju mer upptäckte jag att de kunde inte mer än vad jag kunde, snarare tvärtom, men de kunde prata teoretiskt om det och det lät oftast bra i rummet. Men det blev inte alltid resultat. Jag  upplever att det är så även idag fast snarare ännu mer teoretiskt snack. Mycket snack men lite verkstad som man brukar säga.

Det finns ett strukturellt fel någonstans i den här branschen och ska man rätta till detta  (vilket man ska) så behöver man gå högre upp i hierakin. Men det behövs kompetens och mod för detta. Idag vågar inte människor ha åsikter för risken att bli utmobbade eller uppsagda.

Skolan kommer hem till dig

Tredje episoden som påverkade mig var när Lars-Erik Uneståhl hösten 87 startade 20 poängs kursen ”Personlig utveckling genom Mental träning”  eller  ”skolan kommer hem till dig”  på högskolan i Örebro. Ett genialiskt påhitt. Vi fick lektioner och föreläsningar  på video, arbetsuppgifter, böcker och band att träna och kunde samtidigt som vi studerade det teoretiska praktisera kunskapen på jobbet. Oj vad jag lärde mig och utvecklades.

Jag förstod samtidigt att mitt kunnande och min kompetens var stor och värdefull och tillsammans med Weimerfilosofin har den  ju också lett till utveckling av behandlingsmetoder och utbildningar för människor med alkohol/drogproblem men även psykisk obalans och andra problem och personlig utveckling. Det har bla resulterat i NLP/EFT modellen som är en utbildning i att praktisera teori till praktisk handling. Men det är en annan historia.

Har vi fel fokus med våra utbildningar?

Idag har de akademiska utbildningarna stort inflytande på behandlingsbranschen. Jag är ingen motståndare till teoretisk utbildning. Jag  tycker det är bra att vi utbildar oss men det vore önskvärt och ett krav att det ska kombineras med och ge utrymme för praktiskt arbete parallellt, speciellt inom området behandling av beroende där arbetet går ut på att göra förändringar. Man behöver anpassa utbildningar mer till det arbete man ska utföra och de människor som finns där vilket inte alltid sker idag. Det är ju inte maskiner vi jobbar med.

Hantera sin egen stress och ångest

Dessutom behöver branschen bli bättre på  att hantera sin egen stress och ångest över jobbiga situationer. Det vore en stor fördel och en upplevelse både för arbetstagare, arbetsgivare och för de människor de jobbar med att alla anställda själva skulle gå kurs/utbildning i hur man hanterar och kommunicerar sin egen stress, begränsningar och känslor/tillstånd. Vi kan kalla det ”mötet med dig själv”. Det skulle vara obligatoriskt för alla som jobbar i det här yrket. Det skulle lyfta branschens kvalitet.

Idag är det av ännu mer betydelse vilken teoretisk utbildning man har och hur många poäng man tagit. Det är stor hysteri kring KBT och MI inom behandling av alkohol och drogproblem vilket inte är och inte kommer att vara lösningen. Det finns ju dessutom effektivare metoder. Klart att du ska kunna KBT och MI. Jag har också utbildning i dessa metoder. Det spelar dock inte så stor roll hur mycket mer vi utbildar de som redan är väl utbildade teoretiskt ännu mer teoretiskt. Men det ser bra ut utåt sett.

Ibland upplever jag att det är ett sätt att skjuta upp förändringsprocessen och förändra strukturen i organisationen och slippa ta ansvar. Men får man inte resultat med de höga utbildningar man redan har, så kanske man ska fundera över varför det inte fungerar tillräckligt bra och varför resultaten inte blir bättre. Varför ska man exempelvis använda skattemedel till resultatlösa utbildningar? Eller är det så att vissa anställda har fel jobb. Men vem ska avgöra detta om man inte har kunskaper, erfarenheter och mod att göra det vilket ofta saknas i kommunerna.

Kräv resultat

Jag tycker att samtidigt som man kräver mer utbildning skulle det vara självklart att kräva resultat av utbildningen och arbetet vi fått i uppdrag att utföra (Weimerfilosofin) vilket jag är övertygad om skulle ge mer stimulans till personalens egen utveckling och mer personligt ansvar och de vårdsökande skulle må bättre. Det skulle generera strukturella, organisatoriska och ekonomiska fördelar för arbetsgivaren. Men vi fortsätter att upprepa samma beteende om och om igen och har gjort så de senaste 30 åren. Ett av mina favoritordspråk är följande:

”Att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat är en definition på galenskap” 

Jag måste tyvärr säga att det jag upplevt i socialtjänsten de senaste 35 åren är upprepning. Arbetet med människor som har problem och behöver hjälp med detta har inte blivit bättre, snarare tvärtom. Det följer samhällsutvecklingen. Allt automatiseras till teknik utan mänsklig och social kontakt. För de som växer upp idag är det naturligt, de vet ju inget annat och kommer aldrig få veta det heller.

Kognitivt tillståndsproblem

Personligen är jag övertygad om att problemet med rehabilitering av de flesta problem är ett kognitivt tillståndsproblem. Tänkande som leder till känslor som ångest, oro, sug, rädslor osv och olika tillstånd i kroppen som aktiverar dina olika personligheter inom dig vilket inte alltid är hanterbart och hanteras med hjälp av olika former av beroenden.

Finns det andra sätt än beroendeproblematik, mediciner och samtal att hantera och lösa detta?  Hur utbildar man att hantera känslor och tillstånd?

NLP/EFT har visat sig vara och är ett mycket bra utbildning och ett bra alternativ som dessutom är en tillståndsbunden modell. Utan tvekan kan jag säga att de bästa, mest givande och effektiva utbildningar jag har gått genom åren så står NLP utbildningarna i särklass. Varför? De handlar om dig själv. De innehåller alla ingredienser du behöver. Teori, praktik, personlig problemlösning och kognitiv kunskap. Mestadels av tiden går åt till att praktisera och innehållet i praktiken är du själv.

Slutsatsen blir att utbildning är viktigt och den praktiska träningen av kunskapen bör ges mer utrymme parallellt på ett personligt plan.

Fortsättning följer inom kort

Inlärning

Människan har olika sätt att lära sig. Jag blev medveten om det när jag gick i skolan men förstod inte vad det berodde på. Om ingen ger mig heller den kunskapen så kan jag tro att det är något fel på mig eller att jag är ointelligent när det kanske ofta beror på på vilket sätt jag lär mig saker och vilket metaprogram som styr mitt tänkande.

Eftersom jag var oerhört blyg (dålig självkänsla???) så frågade jag aldrig när jag inte kunde. Jag provade tills jag kunde eller det blev rätt. Jag är mer eller mindre självlärd. Jag lärde mig så småningom att bästa sättet för mig var att se andra och framförallt göra det. Att läsa vara bara en liten del av min inlärning trots all litteratur jag lagt pengar på.

Ett annat exempel på detta är följande. I mitten av 2000 talet hade jag tid över i mitt företag så jag tänkte jag kunde passa på att gå behandlingsassistent utbildning på KomVux. Jag tog kontakt med lärare för information om utbildningen. I slutet av informationen visade de visade mig en trave böcker som användes i utbildningen. När jag bläddrade i dessa  insåg att jag aldrig skulle klara av att läsa tråkig teori och kanske tenta den. Det hade ingenting med verkligheten att göra. Jag insåg återigen att denna typ av skola var inget för mig. Dessutom kom jag inte in för jag hade inget gymnasiebetyg i svenska. Jag skulle behöva gå två terminer i svenska först innan jag fick gå utbildningen. Det visar på en slags inkompetens. Man tog inte ens reda på om jag kunde svenska. Jag kan svenska.

För ett par år sedan fick jag till mig en undersökning på inlärning som berättade de olika sätten att lära och vilken betydelse det hade för effekten av lärandet. Jag fick ytterligare en bekräftelse varför det fungerat bra för mig i arbetslivet men inte i skolan. Kombinationen att göra det själv och lära andra ger mig (och många andra) kompetens och kunskap. Denna kunskap är oerhört värdefull i utbildningssammanhang. Ta reda på personens tänkesätt och inlärningssätt och anpassa kunskapen och arbetssättet till det för bästa resultatet.

Läsa                                        10%   inlärning

Höra                                       20%         ”

Se                                            30%        ”

Se/höra                                50%        ”

Se andra                               70%       ”

Göra                                      80%      ”

Lära andra                          95%       ”

 

Gordons kunskapstrappa (inlärningsstadier)
Omedveten okunskap

Du saknar kunskap om situationen eller till om dig själv och ditt beteende. Du är oftast omedveten om detta. Du handlar automatisk efter inlärda mönster. Första steget till pusslet om ditt liv är att bli medveten om detta.

Medveten okunskap

Du har blivit medveten om din situation och dina beteenden. Du kanske försöker göra något åt det men stöter på problem. Det är ett  lärorikt stadie. Men detta stadiet får inte bli långt.  Första steget till kunskap är att upptäcka sin okunnighet och ta reda på vilken kunskap du behöver för att förändra detta.

Medveten kunskap

En utbildning strävar efter att lära ut kunskap som du kan använda på ett för dig på ett kompetent och fördelaktigt sätt. Kärnan till den kunskap du har är hur du tillämpar den och vad resultatet och konsekvenserna blir.

Omedveten kunskap

Du har förändrat dina tankar, beteenden och känslor och de har integrerats i ditt undermedvetna och fungerar automatiskt. Du har medvetet automatiserat nya tankar, bilder, trossatser och känslor genom målmedveten träning.

Rapport och god kontakt

Fortsättning följer inom kort

 

Några favoriter
Det går inte samverka med okunskap            ”Jan Johansson”
Du är där du är just nu, därför det är där du behöver vara
Boken du inte läser kommer inte att hjälpa             ”Jim Rohn”
Bra ideer får ofta våldsamt motstånd från mediokra sinnen     ”Albert Einstein”
För lata svin är marken frusen
Sår du tulpaner så kan du inte skörda rosor
Om du inte sår på hösten får du tigga på våren